Den frågan brukar dyka upp i de flesta konversationer när man är i min ålder, känns det som. Den och "hur går det på kärleksfronten då?" Det sociala spelets båda motsvarigheter till Peter Jihde-svettiga "hur känns det" inom sportjournalistiken.
Svar: Jag vet inte.
För jag vet faktiskt inte.
På sistone har jag tagit till taktiken att rycka på axlarna och säga att "tja, mitt drömjobb är att jobba med vintersport på SVT men det är ju inte aktuellt än på ett tag", och det är väl helt i linje med sanningen. Det är ett av mina drömjobb. Men om det är det jag kommer bli när jag blir stor, det vet jag inte.
Jag vet inte om jag kommer bli stor.
Och arbetsmarknaden är ungefär lika rolig som traven med handlingar från Uddevalla kommun som ligger på ett bord nere i journalistbunkern.
Det kanske låter som om jag har gett upp, eller bestämt mig för att nöja mig, men frukta icke - det vill jag inte. Jag har bara ingen aning. Jag vet inte vad jag helst vill, och just nu känner jag mig som den kollektiva fransmannen i valet häromsistens - röstar på Hollande för att jag är så less på Sarkozy mer än för att jag verkligen tror på Hollande.
Det jag vet mer än något annat är att jag inte vill tillbaka in i restaurangbranschen igen, men skulle jag inte kunna vara journalist på heltid direkt så är inte det jordens undergång. Bara jag slipper stå i ett kök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar