Tvåorna har frisersalong i korridoren. Jag försöker kickstarta min övertrötta hjärna med choklad samtidigt som jag börjar ångra kombinationen fotboll + boxning tätt efter varandra. Känslan av att jag kommer ha jävligt ont mest överallt imorgon börjar redan infinna sig.
Jag hade kunna snagga mig för ett uns kreativitet just nu, eller nja.. jo. Kanske.
Förresten, visste ni att våran spis har ett barnlås?
Det visste inte jag.
Kvällens matlagande tog en halvtimme extra på grund av det.
Noll av fem toasts, så att säga.
Nu ska jag skriva mina jävla tusen tecken, om det så ska ta hela natten.
Jag tror inte att det finns någonting som är värre för självkritiken än att intervjua sina kompisar. Den normala känslan av det här måste bli bra upphöjt till tusen, ungefär.
Cajsas kommentar vadå, är jag bara tusen tecken känns mer och mer träffande för varje sekund. Hur i helskotta ska jag kunna sortera bland allt smart och slagfärdigt den tjejen säger?
Kvällens repeat #1: Caotico + Tove Styrke - Brains Out
Och allt jag tänker när jag ser de fem karaokekillarna i kvällens Idol är ge mig något som är mer som det här:
Maken till charmboll får man leta efter.
måndag 26 september 2011
Weekends
Egentligen borde jag ha sovit för typ två timmar sedan, men eftersom vi börjar 9:15 imorgon är det ingen totalpanik att jag fortfarande är vaken.
Det är så lätt att tappa tiden när man börjar skriva. Bara virrig, opublicerbar skit men jag tror ändå att det är nyttigt. Jag vill inte glömma bort mitt eget invecklade uttryckssätt bara för att jag lär mig skriva kortfattat och tidningsaktigt.
Mångkonstnär.
Helgen började i sedvanlig ordning med kombinationen ettor, tvåor, musik och kalabalik. Skillnaden var att vi för första gången på en månad intog internatet. Tvåornas uppehållsrum är sig nästan likt. Det är bara köksbordet som är lite skevt nu, tror jag.
Fantastisk fest i alla fall. Själv var jag mest mallig över att jag upptäckte att tequila, ramlösa och flädersaft inte alls är så äckligt som det låter.
Igår mådde jag bra, vilket jag nog egentligen inte alls förtjänade.
Jag vaknade av mig själv vid nio, vilket är en bedrift med tanke på när jag somnade, och ägnade förmiddagen åt att tvätta och sträckläsa en bok. Sträckläsandet fortsatte även när jag, Jessica och Vickan skulle kolla på Sunes Sommar. Jag kollade dom roligaste bitarna och läste däremellan.
Höstvädret var på sitt allra vackraste humör, så jag cyklade (läs: rullade, hela byn är en backe) ner till Kallbadhuset och småbåtshamnen och umgicks med min kamera ett slag. Fint värre.
Sedan knödde vi ihop oss i en soffa och kollade på film - Shutter Island. Den var bra på det där viset som vissa filmer är - jobbig, fascinerande och fantastisk. Leo DiCaprio kan mer än att frysa ihjäl i Atlanten.
Idag vet jag inte riktigt vad jag har gjort. Slöat, halvkollat på halva Brokeback Mountain (snacka långsam film), gått promenad ner till Kallbadhuset med Stina, Karin och Oskar, vart på poweryoga (märklig motionsform) och käkat makaroner med falukorv. Det är ungefär allt.
Imorgon är det vardag igen. Vi ska ha korridorsmöte, vilket lär bli synnerligen oangenämt. Vissa vet varken hur man diskar, torkar av en spis eller i allmänhet håller rent, och det lär vissa få höra imorgon. Morr! Efter det är det intervjuer och sådär.. jag försöker att inte tänka på det just nu, det här har all potential i världen att bli en jobbig vecka. Morgondagens problem, helt enkelt.
Långpasset imorgon med fotboll och boxning lär komma väl till pass.
Fotboll, herregud. Mitt tidigare jag (läs: för typ ett halvår sedan) skrattar ihjäl sig samtidigt som mitt nuvarande jag envist försöker lära sig sparka boll. Håhå jaja.
Nej.
Nu måste jag sova.
torsdag 22 september 2011
En mindre härdsmälta
Men jävla pisshelvetesartikel då!
Jag har skrivit en halv ingress och raderat allt jag kan komma på - ändrat långa ord till korta och plockat bort halva inledningen och den är ändå trehundra tecken för lång. Och jag har bara skrivit en halv ingress. Hur i helvete gör man?
Jag har inte ens tagit med grejen med papperspåsar och inga påsar för det får inte plats.
Observera: Jag är extremt medveten om att jag sitter och svär över en övningsartikel om reklampåsar men ärligt talat - om en standardartikel numera ligger på mellan 1500-2200 ord, hur fan får folk reda på saker? Jag hinner ju inte ens börja berätta.
Och hur det än blir så kommer det vara pratigt och för krönikeaktigt språk och bara trams och tjafs och varför ska jag blir så anti alla viktigheter och bestämma mig för att terrorisera folk med frågor om påsar? Herregud, påsar!
Det kändes mycket bättre innan idag när jag var tokglad över de trevliga människorna på DN och Pirat och lustiga anekdoter om påsar från tidigare år. Jag tyckte jag var duktig som vågade fråga folk saker. Synd bara att man måste få ner allt i text sedan också.
Nej, jag gör klart imorgon.
Har förresten börjat förstå varför afterwork är en sån populär umgängesform bland folk i allmänhet och folk med 9-5jobb i synnerhet. Efter ett par fantastiskt regelbundna veckor längtar jag satan till att vara nyduschad, i ren tröja och med en kall cider imorgon kväll. Det känns så förtjänt på något sätt.
Undrar om det handlar om att veckorna inte handlar om att ta sig igenom skiten på samma sätt längre? Eller att sällskapet här är fantastiskt? Misstänker en kombination.
Även om det är sjukt skumt med tanke på vilken sekt vi på JL är, särskilt vi i ettan så är jag inte trött på folket. Det kommer säkert, men än så länge så är det frid och fröjd. I klassen. Korridoren är ett annat kapitel, men det orkar jag inte bry mig om just nu.
Nej, ett sista försök på artikeleländet. Sen lämnar jag det till morgondagen.
Jag har skrivit en halv ingress och raderat allt jag kan komma på - ändrat långa ord till korta och plockat bort halva inledningen och den är ändå trehundra tecken för lång. Och jag har bara skrivit en halv ingress. Hur i helvete gör man?
Jag har inte ens tagit med grejen med papperspåsar och inga påsar för det får inte plats.
Observera: Jag är extremt medveten om att jag sitter och svär över en övningsartikel om reklampåsar men ärligt talat - om en standardartikel numera ligger på mellan 1500-2200 ord, hur fan får folk reda på saker? Jag hinner ju inte ens börja berätta.
Och hur det än blir så kommer det vara pratigt och för krönikeaktigt språk och bara trams och tjafs och varför ska jag blir så anti alla viktigheter och bestämma mig för att terrorisera folk med frågor om påsar? Herregud, påsar!
Det kändes mycket bättre innan idag när jag var tokglad över de trevliga människorna på DN och Pirat och lustiga anekdoter om påsar från tidigare år. Jag tyckte jag var duktig som vågade fråga folk saker. Synd bara att man måste få ner allt i text sedan också.
Nej, jag gör klart imorgon.
Har förresten börjat förstå varför afterwork är en sån populär umgängesform bland folk i allmänhet och folk med 9-5jobb i synnerhet. Efter ett par fantastiskt regelbundna veckor längtar jag satan till att vara nyduschad, i ren tröja och med en kall cider imorgon kväll. Det känns så förtjänt på något sätt.
Undrar om det handlar om att veckorna inte handlar om att ta sig igenom skiten på samma sätt längre? Eller att sällskapet här är fantastiskt? Misstänker en kombination.
Även om det är sjukt skumt med tanke på vilken sekt vi på JL är, särskilt vi i ettan så är jag inte trött på folket. Det kommer säkert, men än så länge så är det frid och fröjd. I klassen. Korridoren är ett annat kapitel, men det orkar jag inte bry mig om just nu.
Nej, ett sista försök på artikeleländet. Sen lämnar jag det till morgondagen.
Vilse på bokmässan.
Det finns en Nemi-stripp där ett gäng ruffiga gubbar sitter i en bar och jämför krigsskador och hajtänder. I sista rutan får man se dem allihopa stirra häpet på Nemi, iklädd en tröja där det står "jag överlevde Åhléns i julruschen".
Jag skulle vilja ha en tröja där det står "jag överlevde bokmässan".
Känner mig nästan lite stolt.
Senast jag var på Svenska Mässan var jag femton, eller möjligen sexton. Det var mitt i Sagan om Ringens senaste storhetstid och jag och en kompis besökte science-fictionmässan flera år i rad. Stod i kö och fick autograf av han som spelade Gimli. Avundades de som kom klädda i Stormtrooper-dräkter och hela alvkrigarmunderingar. Funderade på om det möjligen skulle vara befogat att lägga ett helt års besparingar på en 1:1 replika av Glamdring eller Anduril (Gandalf och Aragorns respektive svärd).
Med andra ord - det var ett tag sedan sist.
Redan på vagnen till Korsvägen hamnar jag bredvid en gigantisk, vänlig och otroligt lurvig hund samt ett gäng kvinnor i fyrtionåntingåldern. Hela konstellationen (inte hunden då), från de snygga men praktiska skorna, via ryggsäckarna, en och annan skinnjacka till samtalet andades tjejgäng-på-bokmässa. Jepp, de stod före mig i biljettkön en stund senare. När jag väl begrep vad som var biljettkö vill säga. Entréhallen var ett stillsamt kaos. Folk överallt, gratis tidningar överallt, information ingenstans.
Fick en liten ärtgrön papperslapp med tillhörande plastficka efter att ha betalat 140 spänn. Tänkte mest "Ska det här föreställa biljetten? Har jag blivit lurad?"
("Is this Kansas? Where is Toto? I'm scared!")
Jag plitade dit mitt namn och la efter en stunds tvekan till Ljungskile Folkhögskola och pyttelitet längst ner Journalistlinjen. Det kan inte ha vart helt galet, för jag blev i alla fall insläppt.
Och tack alla gudar för att jag valt att gå upp tidigt och ta tåget in. Första timmen var, bortsett från att jag gick vilse direkt och hamnade i en smått skrämmande monter med judisk kultur, relativt folktom. Jag kunde gå i min egen takt och förvirrat rekognoscera omgivningen. När jag väl började känna mig ensam gick jag bort till Journalistförbundets monter och sprang på en tjej jag lärde känna på antagningsdagen i våras. Hon och en av hennes polare från Ädelfors skulle spela in radioreportage. Helt plötsligt kändes mina 1500 tecken väldigt mycket mindre jobbiga.
Ja, jag har lite lätt radioskräck.
Journalistförbundet bjöd på fantastisk rundgång och intressanta föredrag - dagen till ära speciellt riktade mot studerande. Fick ett gäng pennor, ett block och en bok om svensk presshistoria alldeles gratis.
Gratis. Just det. Fan vad bra. Vinkel: funnen.
Bokmässan är full av gratisprylar. Allt från talonger man fyller i för att bli medlem i eller börja prenumerera på något till böcker, kaffe och tidningar. Till följd av detta får man väldigt snabbt händerna väldigt fulla. Något jag märkte redan efter en kvart när jag försökte hålla fast fyra tabloidtidningar av varierande tjocklek/konservatism, ett nummer Vagabond, diverse reklam och en anteckningsbok med ena handen.
Något som smarta företag - i första hand stora förlag och dagstidningar - lagt märke till och därför delar ut gratis kassar i varierande storlek och material till besökarna.
Jag är dem oändligt tacksam, påsarna innebar en snabb räddning från att skriva om föreläsningar. Missförstå mig rätt - det är intressant och inspirerande på alla sätt och vis, men just idag var jag inte på humör för allvarligheter. Och jag vill tro att mitt "Hej! Har du tid att svara på några frågor om påsar" förgyllde dagen för åtminstone några montermänniskor.
Dock inte snubben hos Filter, han blev så skraj att jag bara gav upp. Extremt märkligt.
Eftersom jag tyvärr inte har skrivit min artikel om påsar (om man var med i VT blir påsgrejen ännu lite roligare) än så lämnar jag det ämnet nu, för att inte tröttna på det allt för mycket och återgår till vimlet.
Halv tre fick jag nog. Fem timmar är definitivt tillräckligt. Då återstod dock dagens sista trauma - att ta sig ut ur helveteslabyrinten. Jag gick åt fel håll en gång, två gånger, tre gånger - till slut gav jag upp och frågade en vänlig reklamutdelare om vägen. Visade sig att jag verkligen var så långt från ingången man kan komma. Innan dess hade jag dessutom skickat följande till en klasskompis:
Har gått vilse. Kommer så fort jag hittat ut.
Fuck.
Men jag överlevde. Faktiskt.
Applåd.
Nu ska jag bara skriva en artikel om det också..
Jag skulle vilja ha en tröja där det står "jag överlevde bokmässan".
Känner mig nästan lite stolt.
Senast jag var på Svenska Mässan var jag femton, eller möjligen sexton. Det var mitt i Sagan om Ringens senaste storhetstid och jag och en kompis besökte science-fictionmässan flera år i rad. Stod i kö och fick autograf av han som spelade Gimli. Avundades de som kom klädda i Stormtrooper-dräkter och hela alvkrigarmunderingar. Funderade på om det möjligen skulle vara befogat att lägga ett helt års besparingar på en 1:1 replika av Glamdring eller Anduril (Gandalf och Aragorns respektive svärd).
Med andra ord - det var ett tag sedan sist.
Redan på vagnen till Korsvägen hamnar jag bredvid en gigantisk, vänlig och otroligt lurvig hund samt ett gäng kvinnor i fyrtionåntingåldern. Hela konstellationen (inte hunden då), från de snygga men praktiska skorna, via ryggsäckarna, en och annan skinnjacka till samtalet andades tjejgäng-på-bokmässa. Jepp, de stod före mig i biljettkön en stund senare. När jag väl begrep vad som var biljettkö vill säga. Entréhallen var ett stillsamt kaos. Folk överallt, gratis tidningar överallt, information ingenstans.
Fick en liten ärtgrön papperslapp med tillhörande plastficka efter att ha betalat 140 spänn. Tänkte mest "Ska det här föreställa biljetten? Har jag blivit lurad?"
("Is this Kansas? Where is Toto? I'm scared!")
Jag plitade dit mitt namn och la efter en stunds tvekan till Ljungskile Folkhögskola och pyttelitet längst ner Journalistlinjen. Det kan inte ha vart helt galet, för jag blev i alla fall insläppt.
Och tack alla gudar för att jag valt att gå upp tidigt och ta tåget in. Första timmen var, bortsett från att jag gick vilse direkt och hamnade i en smått skrämmande monter med judisk kultur, relativt folktom. Jag kunde gå i min egen takt och förvirrat rekognoscera omgivningen. När jag väl började känna mig ensam gick jag bort till Journalistförbundets monter och sprang på en tjej jag lärde känna på antagningsdagen i våras. Hon och en av hennes polare från Ädelfors skulle spela in radioreportage. Helt plötsligt kändes mina 1500 tecken väldigt mycket mindre jobbiga.
Ja, jag har lite lätt radioskräck.
Journalistförbundet bjöd på fantastisk rundgång och intressanta föredrag - dagen till ära speciellt riktade mot studerande. Fick ett gäng pennor, ett block och en bok om svensk presshistoria alldeles gratis.
Gratis. Just det. Fan vad bra. Vinkel: funnen.
Bokmässan är full av gratisprylar. Allt från talonger man fyller i för att bli medlem i eller börja prenumerera på något till böcker, kaffe och tidningar. Till följd av detta får man väldigt snabbt händerna väldigt fulla. Något jag märkte redan efter en kvart när jag försökte hålla fast fyra tabloidtidningar av varierande tjocklek/konservatism, ett nummer Vagabond, diverse reklam och en anteckningsbok med ena handen.
Något som smarta företag - i första hand stora förlag och dagstidningar - lagt märke till och därför delar ut gratis kassar i varierande storlek och material till besökarna.
Jag är dem oändligt tacksam, påsarna innebar en snabb räddning från att skriva om föreläsningar. Missförstå mig rätt - det är intressant och inspirerande på alla sätt och vis, men just idag var jag inte på humör för allvarligheter. Och jag vill tro att mitt "Hej! Har du tid att svara på några frågor om påsar" förgyllde dagen för åtminstone några montermänniskor.
Dock inte snubben hos Filter, han blev så skraj att jag bara gav upp. Extremt märkligt.
Eftersom jag tyvärr inte har skrivit min artikel om påsar (om man var med i VT blir påsgrejen ännu lite roligare) än så lämnar jag det ämnet nu, för att inte tröttna på det allt för mycket och återgår till vimlet.
- Snubblade förbi SR åtskilliga gånger under dagen. Såg Lotta Bromé och kände mig extremt starstruck. Det var galet mycket folk där. Fattade inte varför förrän jag såg ett barbiehår från yttre rymden strax nedanför scenen. Världens mest långsampratande kändis - Maria Montazami - hade precis deltagit i P4 Extra. Barbiehårt och hennes fans förflyttade sig långsamt runt hörnet. Jag stod kvar och såg på.
- Fick en affisch med ett moln på.
- Åt dyr, men helt okej kycklingwok.
- Höll på att börja skrika på kulturtanter iklädda färgglada tält som behagade tvärnita mitt-i-en-jävla-gång hur många gånger som helst. Observera att jag aldrig gick från tanke till handling.
- Deppade över att Malin Wollin aka Fotbollsfrun ska vara på mässan alla dagar utom idag.
- Blev intervjuad av elev från JMG. Vadå metareportage?
- Insåg att jag aldrig, någonsin, under några som helst omständigheter förutom möjligen hot från yttre rymden frivilligt kommer vistas på bokmässan de dagarna allmänheten får vara med. Om jag inte får betalt för det. Då är det en annan sak.
- Tillbringade i princip all tid i någon av följande montrar: Pirat, DN/Expressen, SR, Filter, Journalistförbundet, SvD, Norstedts och GP. Vad det säger om mig? Populärkulturell medienörd.
- Köpte fem gamla nummer av Filter för att kompensera min inneboende och allt mer förhärskande fulkultur.
- Snodde godis i GP's monster så många gånger att jag skämdes.
- Fick syrebrist.
- Blev trött.
Halv tre fick jag nog. Fem timmar är definitivt tillräckligt. Då återstod dock dagens sista trauma - att ta sig ut ur helveteslabyrinten. Jag gick åt fel håll en gång, två gånger, tre gånger - till slut gav jag upp och frågade en vänlig reklamutdelare om vägen. Visade sig att jag verkligen var så långt från ingången man kan komma. Innan dess hade jag dessutom skickat följande till en klasskompis:
Har gått vilse. Kommer så fort jag hittat ut.
Fuck.
Men jag överlevde. Faktiskt.
Applåd.
Nu ska jag bara skriva en artikel om det också..
onsdag 21 september 2011
Gött trött
Först Friskis och sedan en timmes fotboll på det.
Attans att jag helt plötsligt ska tycka så mycket om lagsport. Min kropp blir ju helt slutkörd.
Men sköj'ere, så det gör egentligen inte så mycket. Försöker förtränga mitt indirekta självmål, men med tanke på att jag bara har spelat tre fotbollsmatcher de senaste femton åren kan jag inte ha några krav på mig själv. Gulligt att en av killarna trodde att jag hade spelat innan, bara för att jag rände runt som en vilsen igelkott i lillebrors tröja med namn och nummer på ryggen.
Hur nu någon kan tro att jag någonsin spelat fotboll.
Tyvärr blir jag så himlarns hungrig. Jag har ju redan ätit en kvällsmat, men magen vill ha mat igen. Och även om resten av kroppen bara vill sovasovasova vet jag bättre än att försöka. Jag kan inte somna på kurrande mage. Det bara är så.
Jävligt korkad egenskap, om jag får säga det själv.
Jaja. En macka mellan mig och kudden.
Attans att jag helt plötsligt ska tycka så mycket om lagsport. Min kropp blir ju helt slutkörd.
Men sköj'ere, så det gör egentligen inte så mycket. Försöker förtränga mitt indirekta självmål, men med tanke på att jag bara har spelat tre fotbollsmatcher de senaste femton åren kan jag inte ha några krav på mig själv. Gulligt att en av killarna trodde att jag hade spelat innan, bara för att jag rände runt som en vilsen igelkott i lillebrors tröja med namn och nummer på ryggen.
Hur nu någon kan tro att jag någonsin spelat fotboll.
Tyvärr blir jag så himlarns hungrig. Jag har ju redan ätit en kvällsmat, men magen vill ha mat igen. Och även om resten av kroppen bara vill sovasovasova vet jag bättre än att försöka. Jag kan inte somna på kurrande mage. Det bara är så.
Jävligt korkad egenskap, om jag får säga det själv.
Jaja. En macka mellan mig och kudden.
Vad jag har gjort idag:
Skrivit hittepåartiklar om skateramper och mördarsniglar.
Kan återigen konstatera att redigeringsveckan gjort mig lite småknäpp. Jag kommer nog alltid ha en speciell relation till Gill Sans i fortsättningen. OpenOffice gör mig också knäpp. För det första finns inte Bembo, som är en snyggare variant av Times och för det andra gör den om tankstreck till fula klumpar (se nedan) när man sparar i .doc, vilket vi ska göra.
I-landsproblemen anfaller i flock nu va?
Men tro inte att jag gnäller. Det är så skönt att faktiskt ha tid att skriva, och att inte få skriva vad jag vill. Utvecklande.
Maten var också awesome idag, kycklingwok med aubergine som inte såg mycket ut för världen, men mums! Toppa det med vanliljglass, chokladsås och maränger och du har en glad tjej. Efterrättskön har aldrig varit så lång tidigare.
(För er som inte vet: på onsdagar och fredagar får man efterrätt på lunchen, och mannagrynsgröt till frukost. Efterrättsgrejen är fantastisk, mannagrynsgröten uthärdlig. Man blir som så mycket mättare på havregrynsgröt.)
Naj. Nu ska jag äta en macka eller två, sedan är det dags för Friskis & Svettis. Fortsätter med Projekt Döda Förkylningen Med Motion. Det går sådär.
PS. Imorgon: Bokmässan. Spännande!
Kan återigen konstatera att redigeringsveckan gjort mig lite småknäpp. Jag kommer nog alltid ha en speciell relation till Gill Sans i fortsättningen. OpenOffice gör mig också knäpp. För det första finns inte Bembo, som är en snyggare variant av Times och för det andra gör den om tankstreck till fula klumpar (se nedan) när man sparar i .doc, vilket vi ska göra.
I-landsproblemen anfaller i flock nu va?
Men tro inte att jag gnäller. Det är så skönt att faktiskt ha tid att skriva, och att inte få skriva vad jag vill. Utvecklande.
Maten var också awesome idag, kycklingwok med aubergine som inte såg mycket ut för världen, men mums! Toppa det med vanliljglass, chokladsås och maränger och du har en glad tjej. Efterrättskön har aldrig varit så lång tidigare.
(För er som inte vet: på onsdagar och fredagar får man efterrätt på lunchen, och mannagrynsgröt till frukost. Efterrättsgrejen är fantastisk, mannagrynsgröten uthärdlig. Man blir som så mycket mättare på havregrynsgröt.)
Naj. Nu ska jag äta en macka eller två, sedan är det dags för Friskis & Svettis. Fortsätter med Projekt Döda Förkylningen Med Motion. Det går sådär.
 |
| Fejkartikel #1 |
 |
| Fejkartikel #2 |
PS. Imorgon: Bokmässan. Spännande!
tisdag 20 september 2011
Mentala ansträngningar
Idag känns som ett antingen eller. Det började redan imorse, med nyhetsvärderingsdiskussion som omvandlades till ett monarkins vara eller icke-vara. Intressant, javisst, men kanske inte precis det jag är sugen på halv nio en tisdag när jag sovit för lite och är allmänt seg.
Fick lite obehagskänslor tillslut, all politisk korrekthet toppad med halvt dold vi-vet-bäst-attityd. Monarkin kan man diskutera i evigheter, men man ska passa sig så det inte blir en vi och dom-diskussion över samhälls- och utbildningsskikten.
Tror inte att jag ska ta det på så stort allvar dock.. det bara kändes lite märkligt till slut.
Efter lunch var det gruppuppgifter om nyhetsvärdering på lokal- respektive rikstäckande tidningar, och efter det notisskrivande.
Det gick bra, det kändes sjukt avigt att inte vara kronologisk, men Stefan hade inga invändningar så jag är nöjd. Fast fan vad man blir trött i skallen. Helt urblåst.
Egentligen hade jag behövt gå en lång promenad, men vädret verkar så himla tveksamt så jag tror att jag struntar i det. Precis som jag tror att jag kommer strunta i bion ikväll.
Tree of Life. Minst fyra plus i alla recensioner jag läst, men någonting säger mig att jag nog mår bättre av lite Idolauditions och sedan film eller bok på det. Idag är inte en dag då jag ska befatta mig med någons uppväxt i den amerikanska södern på femtiotalet. Ska i och för sig inte säga aldrig, för jag har en timme på mig att bestämma mig, men just nu - soffa och Idol, aaah!
..och nu kom solen fram igen. Hej hösten, jag gillar dig och ditt schizofrena väder - not!
Nackdelen med att bo på skolan: man är mitt upp i det, hela tiden. Jag börjar bli lite schleten. Och passiv-aggressiv. Särskilt mot de okända jävlarna som skitar ner i vårt kök på fredagarna och inte röjer efter sig. Korridorsmötet på måndag lär bli en ilsken tillställning. Suck.. :(
Fick lite obehagskänslor tillslut, all politisk korrekthet toppad med halvt dold vi-vet-bäst-attityd. Monarkin kan man diskutera i evigheter, men man ska passa sig så det inte blir en vi och dom-diskussion över samhälls- och utbildningsskikten.
Tror inte att jag ska ta det på så stort allvar dock.. det bara kändes lite märkligt till slut.
Efter lunch var det gruppuppgifter om nyhetsvärdering på lokal- respektive rikstäckande tidningar, och efter det notisskrivande.
Det gick bra, det kändes sjukt avigt att inte vara kronologisk, men Stefan hade inga invändningar så jag är nöjd. Fast fan vad man blir trött i skallen. Helt urblåst.
Egentligen hade jag behövt gå en lång promenad, men vädret verkar så himla tveksamt så jag tror att jag struntar i det. Precis som jag tror att jag kommer strunta i bion ikväll.
Tree of Life. Minst fyra plus i alla recensioner jag läst, men någonting säger mig att jag nog mår bättre av lite Idolauditions och sedan film eller bok på det. Idag är inte en dag då jag ska befatta mig med någons uppväxt i den amerikanska södern på femtiotalet. Ska i och för sig inte säga aldrig, för jag har en timme på mig att bestämma mig, men just nu - soffa och Idol, aaah!
..och nu kom solen fram igen. Hej hösten, jag gillar dig och ditt schizofrena väder - not!
Nackdelen med att bo på skolan: man är mitt upp i det, hela tiden. Jag börjar bli lite schleten. Och passiv-aggressiv. Särskilt mot de okända jävlarna som skitar ner i vårt kök på fredagarna och inte röjer efter sig. Korridorsmötet på måndag lär bli en ilsken tillställning. Suck.. :(
måndag 19 september 2011
Om snö, sega förkylningar och lite feng-shui.
Dagens jobbigaste upptäckt: Le premiere neige en Val Thorens.
Jaja, då lär det ju vara gott om snö där v.8, eller inte. Vågar inte lita på någonting efter i år.
Nu ska jag snart iväg och boxas. Planen är att ta det jävligt lugnt eftersom förkylningen inte är ur kroppen än, men jag tänker att antingen blir det bättre, lika bra eller så blir jag sjuk på riktigt. Oavsett så är jag less på det här nu. Har vart hängig en vecka - nu får det vara nog.
Jag har iallafall inte ont i halsen.
Annars då?
Idag har vi haft en intressant diskussion om sportens utrymme i media och inlett Projekt Journalistiskt Skrivande. Lite läskigt, men vi börjar med det småttiga, dvs notiser. Imorgon är det notisverkstad hela dagen, på onsdag nyhetsartikel och på torsdag ska vi till bokmässan.
Jag har aldrig vart där förut och så får jag chansen att gå dit när det inte är allmänheten. Nice!
Möblerade om mitt rum innan förresten. Får se om jag behåller det såhär eller ändrar om lite till.
Auf wiedersehen.
Jaja, då lär det ju vara gott om snö där v.8, eller inte. Vågar inte lita på någonting efter i år.
Nu ska jag snart iväg och boxas. Planen är att ta det jävligt lugnt eftersom förkylningen inte är ur kroppen än, men jag tänker att antingen blir det bättre, lika bra eller så blir jag sjuk på riktigt. Oavsett så är jag less på det här nu. Har vart hängig en vecka - nu får det vara nog.
Jag har iallafall inte ont i halsen.
Annars då?
Idag har vi haft en intressant diskussion om sportens utrymme i media och inlett Projekt Journalistiskt Skrivande. Lite läskigt, men vi börjar med det småttiga, dvs notiser. Imorgon är det notisverkstad hela dagen, på onsdag nyhetsartikel och på torsdag ska vi till bokmässan.
Jag har aldrig vart där förut och så får jag chansen att gå dit när det inte är allmänheten. Nice!
Möblerade om mitt rum innan förresten. Får se om jag behåller det såhär eller ändrar om lite till.
Auf wiedersehen.
söndag 18 september 2011
Det är kallt nästan höst nu
nu har jag fått alla mina bilder jag hade beställt. de låg i postfacket när jag var uppe och redigerade en sväng innan. fast den stora bilden, definitionen av rätt plats vid rätt tid och dessutom tur med vädret fick inte plats i postfacket så den ska jag hämta i repan imorgon.
kommer nog alltid att förkorta alla receptioner, överallt till repan hädanefter.
man blir ju skadad.
men fortfarande. ibland har man flyt.
jag har vart död på fotofronten på sistone. misstänker att jag kan beskylla min alltsomoftast överhettade hjärna för det. och vädret.
känner att bilden på special och challa sjungandes i en solig lift i courchan är precis vad jag kan behöva titta på när ljungskilevädret fortsätter vara precis som det nästan alltid är - obestämbart.
det regnar varenda dag, fast sällan en hel dag och oftast är det finast på morgnarna.
ska det hålla på såhär kan det väl lika gärna bli minusgrader nu på studs (eller inte, för jag har inga vinterkläder här, men ni fattar).
iTunes spelar dirty dancing nu, och det känns som om att det är sommar och småland och en dansbana-gone-festivalscen som är tyst som en kyrka. andäktig, liksom.
och sedan sjöng frida hyvönen och marit bergman duett i always on my mind och jag tror att det kanske är ett helgerån, men jag gillar versionen med pet shop boys mer än den med elvis.
apropå saker jag gillar - erik niva har ett fantastiskt reportage i aftonbladets pappersupplaga idag. läs det om ni får tillfälle. ännu ett exempel på det jag envisas med - fotboll kan vara (är) en världsförbättrare.
nu ska jag ta en dusch och hoppas att locken i mina öron och snoret i min näsa automagiskt försvinner innan jag dör i soffan till Idol.
kommer nog alltid att förkorta alla receptioner, överallt till repan hädanefter.
man blir ju skadad.
men fortfarande. ibland har man flyt.
jag har vart död på fotofronten på sistone. misstänker att jag kan beskylla min alltsomoftast överhettade hjärna för det. och vädret.
känner att bilden på special och challa sjungandes i en solig lift i courchan är precis vad jag kan behöva titta på när ljungskilevädret fortsätter vara precis som det nästan alltid är - obestämbart.
det regnar varenda dag, fast sällan en hel dag och oftast är det finast på morgnarna.
ska det hålla på såhär kan det väl lika gärna bli minusgrader nu på studs (eller inte, för jag har inga vinterkläder här, men ni fattar).
iTunes spelar dirty dancing nu, och det känns som om att det är sommar och småland och en dansbana-gone-festivalscen som är tyst som en kyrka. andäktig, liksom.
och sedan sjöng frida hyvönen och marit bergman duett i always on my mind och jag tror att det kanske är ett helgerån, men jag gillar versionen med pet shop boys mer än den med elvis.
apropå saker jag gillar - erik niva har ett fantastiskt reportage i aftonbladets pappersupplaga idag. läs det om ni får tillfälle. ännu ett exempel på det jag envisas med - fotboll kan vara (är) en världsförbättrare.
nu ska jag ta en dusch och hoppas att locken i mina öron och snoret i min näsa automagiskt försvinner innan jag dör i soffan till Idol.
Soundtrack to my times
vart jag mig i världen vänder
står jag här med tomma händer
längtar efter något som kan rädda mig
står jag här med tomma händer
längtar efter något som kan rädda mig
---
fredagar alltså. wow, säger jag bara.
kan man ha det oförtjänt kul?
kan man ha det oförtjänt kul?
nerförsbacken känns mestadels konstant just nu, vilket kan vara lite smått skrämmande i all sin braighet.
å andra sidan gjorde jag en gammal favorit i repris och sprang uppför halva avenyn halv fyra i lördags morse, och det får väl ändå klassas som uppförsbacke. måste komma ihåg att hålla inne på egenheterna tills jag lärt känna folk lite bättre, annars kan man skrämmas, och det vill vi ju inte.
egentligen behövde jag nog bara springa av mig.
och förkylningen verkar i och för sig inte ha några planer på att reduceras. bara transformeras. halsont vs snor och lock för öronen 1 - 1.
fantastiskt.
fantastiskt.
---
igårkväll tittade vi på en film om folk som promenerade från sibirien till indien. det rådde delade meningar om huruvida den var bra eller inte. jag var mestadels positiv, även om jag inte kunde låta bli att tänka på hur kul det hade vart att snabbspola allt gående. cajsa hade nog en thing för gustav skarsgård också. efter det försökte jag förklara för merparten av soffan vad transformers 2 (denna täskiga uppföljare till en fantastisk etta) går ut på. det mest intressanta var tydligen hur jätterobotarna förökar sig, men på det kunde jag inte bidra med några tillfredställande svar.
så typiskt sci-fi.
där bara är allt.
där bara är allt.
---
jag tycker verkligen inte om att times storlek tolv är standard i OpenOffice. tio punkter är så mycket bättre för mina ögon.
börjar jag bli skadad? jo, jag tror det.
börjar jag bli skadad? jo, jag tror det.
de färgglada stödlinjerna är tack och lov borta nu, och imorgon börjar vi med skrivandet. skräckblandad förtjusning. hoppas att jag känner mig mer frisk så jag kan boxas sen på kvällen bara, jag tror att jag kommer behöva det. måndagar är ju ingens dagar. boomtown rats har sagt det så då är det så.
bob världssamvetet geldof.
---
nu ska jag se om hake börjar vakna till liv. söndagsmorgnar är fantastiska på det viset att alla sover och internet funkar. tack mig själv för att jag är morgonpigg.
och ja, halv tio räknas.
och ja, halv tio räknas.
/HB
fredag 16 september 2011
Hacka en pälsmupp - skjut mig i huvudet!
Den övervägande känslan: Buuuuut whyyyyy?!?!
torsdag 15 september 2011
Hallucinationer
Snälla, söta, rara InDesign
det är nu snart fyra timmar sedan jag lämnade lektionssalen så varför ser jag fortfarande stödlinjer överallt och varför har jag kortkommandon inprogrammerade i muskelminnet?
Jag är trött. Jag vill vara ledig.
Så please, hjärnan - låt mig.
det är nu snart fyra timmar sedan jag lämnade lektionssalen så varför ser jag fortfarande stödlinjer överallt och varför har jag kortkommandon inprogrammerade i muskelminnet?
Jag är trött. Jag vill vara ledig.
Så please, hjärnan - låt mig.
tisdag 13 september 2011
18 örnar och ett marsvin
Visserligen misstänkte jag att jag skulle tycka att redigering var rätt kul, men att bygga labyrinter med ilskna örnar i InDesign överträffar faktiskt alla mina förväntningar.
Okej, det kanske inte riktigt hör till kursplanen, men det är fantastiskt roligt.
Dessa örnar alltså. Ojojoj..!
I övrigt tuffar livet i Ljungskile på i samma tempo som vanligt. Småbåtshamnen är rejält översvämmad tack vare orkanens kvarvarande energi, jag håller på att bli förkyld och några i korridoren är legendariskt usla på att hålla ordning. Ungefär så är det.
Var och såg Black Swan på bion innan ikväll också. Shit vilken film. Jag vart alldeles mållös, chockad, skrämd och imponerad. Fantastisk i all sin obehaglighet.
Men nej, sängen nu. Datoröverdos = stor, stor trötthet.
Okej, det kanske inte riktigt hör till kursplanen, men det är fantastiskt roligt.
Dessa örnar alltså. Ojojoj..!
I övrigt tuffar livet i Ljungskile på i samma tempo som vanligt. Småbåtshamnen är rejält översvämmad tack vare orkanens kvarvarande energi, jag håller på att bli förkyld och några i korridoren är legendariskt usla på att hålla ordning. Ungefär så är det.
Var och såg Black Swan på bion innan ikväll också. Shit vilken film. Jag vart alldeles mållös, chockad, skrämd och imponerad. Fantastisk i all sin obehaglighet.
Men nej, sängen nu. Datoröverdos = stor, stor trötthet.
söndag 11 september 2011
Höst i kubik
Vissa dagar alltså. Så gråa att klockorna stannar.
Trots det trista vädret drog jag ut på en cykeltur vid strax efter elva. Planen var att cykla upp till skidspåren på Bredfjället och se om där kanske fanns några roliga stigar. Det gör det alldeles säkert, men mördarbacken upp dit, i kombination med väldigt blött i marken gjorde att jag bara körde en kortrunda och sedan vände neråt igen.
Visst hade jag kunnat räkna ut att 160fhm nerför skulle kunna uppbringa en del fart, men jävlar.
Det var riktigt otäckt i vissa av kurvorna. Dålig sikt och rullgrus i kanterna av vägen, toppat med ett hällregn och bromsar som inte är i sitt esse. Jag kände sekund för sekund hur det blev svårare att hålla farten nere, men som tur var kom jag ut på asfalten precis när jag började bli rädd på riktigt.
Sedan körde jag runt Lyckorna och ut till bron vid Ulvön innan jag vände hem. Motvind och duggregn var ständiga följeslagare - här i Ljungskile verkar det kunna blåsa åt alla håll samtidigt ibland. Ska bli kul att se vad den där orkanen kan åstadkomma också.
Efter det har jag inte gjort många knop - kollat på nine-elevengrejer på teve, ätit kladdkaka som inte är kladdig och internetat.
Tyvärr blev jag avbruten. Jag satt nere i källaren i godan ro när ett tinnitusframkallande tjut från helvetets bakgård skar genom luften. Brandlarmet. Tjohoo.
Upp till våning två, lägga ifrån mig datorn och hämta skorna. Sedan fick vi stå utan för huset i typ en kvart innan brandkåren kom och stängde av tjutet och kollade igenom hela huset. Tydligen hade en av tvåorna duschat lite för varmt lite för länge - hela våran korridor var full av vattenånga.
Fantastiskt.
Att samma tvåa dessutom nyttjade utomhusvistelsen till att gå till ICA, istället för att stå och trampa rastlöst som vi andra gjorde det hela ännu lite mer komiskt.
Nu hoppas jag att resten av dagen bara förflyter, och att redigeringen imorgon inte gör mig gråhårig (om inte den gör det så lär jag bli gråhårig av gemsam..).
Vissa dagar alltså. Gäsp.
Trots det trista vädret drog jag ut på en cykeltur vid strax efter elva. Planen var att cykla upp till skidspåren på Bredfjället och se om där kanske fanns några roliga stigar. Det gör det alldeles säkert, men mördarbacken upp dit, i kombination med väldigt blött i marken gjorde att jag bara körde en kortrunda och sedan vände neråt igen.
Visst hade jag kunnat räkna ut att 160fhm nerför skulle kunna uppbringa en del fart, men jävlar.
Det var riktigt otäckt i vissa av kurvorna. Dålig sikt och rullgrus i kanterna av vägen, toppat med ett hällregn och bromsar som inte är i sitt esse. Jag kände sekund för sekund hur det blev svårare att hålla farten nere, men som tur var kom jag ut på asfalten precis när jag började bli rädd på riktigt.
Sedan körde jag runt Lyckorna och ut till bron vid Ulvön innan jag vände hem. Motvind och duggregn var ständiga följeslagare - här i Ljungskile verkar det kunna blåsa åt alla håll samtidigt ibland. Ska bli kul att se vad den där orkanen kan åstadkomma också.
Efter det har jag inte gjort många knop - kollat på nine-elevengrejer på teve, ätit kladdkaka som inte är kladdig och internetat.
Tyvärr blev jag avbruten. Jag satt nere i källaren i godan ro när ett tinnitusframkallande tjut från helvetets bakgård skar genom luften. Brandlarmet. Tjohoo.
Upp till våning två, lägga ifrån mig datorn och hämta skorna. Sedan fick vi stå utan för huset i typ en kvart innan brandkåren kom och stängde av tjutet och kollade igenom hela huset. Tydligen hade en av tvåorna duschat lite för varmt lite för länge - hela våran korridor var full av vattenånga.
Fantastiskt.
Att samma tvåa dessutom nyttjade utomhusvistelsen till att gå till ICA, istället för att stå och trampa rastlöst som vi andra gjorde det hela ännu lite mer komiskt.
Nu hoppas jag att resten av dagen bara förflyter, och att redigeringen imorgon inte gör mig gråhårig (om inte den gör det så lär jag bli gråhårig av gemsam..).
Vissa dagar alltså. Gäsp.
lördag 10 september 2011
162 dagar.
Det är bara 162 dagar.
Bara 162 dagar.
162 dagar till Tango, till Mont de la Chambre, till springa ner till bageriet i mjukisbyxor och köpa två pain chocolat. Till Genepi på 83 sekunder, till tystnaden i Peyronliften, till höjdsjuka fåglar, Kronenbourg och betongbyn med en enda gata.
Om 162 dagar är det här min utsikt. Den kan vara det vackraste jag vet.
Alltså, kombinationen av att skriva Heddas Guide till Val Thorens, betrakta klasskompisarnas Facebookuppdateringar och befinna sig i Falkenberg är inte helt optimal sent en fredagskväll.
Det var längesedan jag kände mig så här avskärmad.
Nåja. Helt självförvållat.
Det är ju skönt att känna att jag redan saknar byhålan, på sätt och vis.
Här finns ju inte mycket kvar.
Bara 162 dagar.
162 dagar till Tango, till Mont de la Chambre, till springa ner till bageriet i mjukisbyxor och köpa två pain chocolat. Till Genepi på 83 sekunder, till tystnaden i Peyronliften, till höjdsjuka fåglar, Kronenbourg och betongbyn med en enda gata.
Om 162 dagar är det här min utsikt. Den kan vara det vackraste jag vet.
Alltså, kombinationen av att skriva Heddas Guide till Val Thorens, betrakta klasskompisarnas Facebookuppdateringar och befinna sig i Falkenberg är inte helt optimal sent en fredagskväll.
Det var längesedan jag kände mig så här avskärmad.
Nåja. Helt självförvållat.
Det är ju skönt att känna att jag redan saknar byhålan, på sätt och vis.
Här finns ju inte mycket kvar.
fredag 9 september 2011
Ta alltid hotelser på allvar
Kom på att jag glömt berätta en sak.
Som alla redan vet har jag en relation till Gemsam som kanske bäst beskrivs som skräckblandad, sarkastisk förtjusning.
Dagen efter första Gemsam hade våran grupp radio, och Jonathan intervjuade en av musiklärarna som var delaktiga i allsången. I slutet av intervjun sa han att det skulle vara sånger på arabiska hela läsåret, och att det blir fokus på taiwanesiska folkvisor (om jag minns rätt) nästa läsår.
Jag tog för givet att det var ett skämt.
Det var det inte.
I måndags var det återigen dags för publiken att sjunga med, klappa händer och så vidare. Fast jag vet inte om låten var arabisk, den lät faktiskt mer Lejonkungen, men allsång hur som helst.
Missförstå mig rätt - jag sjunger själv i tid, otid och i duschen, men jag förvandlas till en tjurig tonåring när jag får väckelsemötevibbar. Jag bara vill inte.
Det kommer bli en spännande höst.
Som alla redan vet har jag en relation till Gemsam som kanske bäst beskrivs som skräckblandad, sarkastisk förtjusning.
Dagen efter första Gemsam hade våran grupp radio, och Jonathan intervjuade en av musiklärarna som var delaktiga i allsången. I slutet av intervjun sa han att det skulle vara sånger på arabiska hela läsåret, och att det blir fokus på taiwanesiska folkvisor (om jag minns rätt) nästa läsår.
Jag tog för givet att det var ett skämt.
Det var det inte.
I måndags var det återigen dags för publiken att sjunga med, klappa händer och så vidare. Fast jag vet inte om låten var arabisk, den lät faktiskt mer Lejonkungen, men allsång hur som helst.
Missförstå mig rätt - jag sjunger själv i tid, otid och i duschen, men jag förvandlas till en tjurig tonåring när jag får väckelsemötevibbar. Jag bara vill inte.
Det kommer bli en spännande höst.
Mina tankar kring Debatt
Igår var större delen av min klass med som publik i SVT's Debatt. Själv valde jag som sagt att åka hem till Småstaden, som efter två veckor i lilla Ljungskile känns ganska stor. Jag menar, här finns både Systembolag (man måste sätta i system att gå till Systemet - visdomsord från luttrad JL-tvåa), gymnasieskolor och stadsbussar.
Men det var inte det jag skulle skriva om.
Givetvis kollade jag på Debatt, hela programmet till och med. Jag brukar alltid få magknip och zappa efter knappt halva, det är något med att de aldrig får avsluta diskussionerna, och att vissa gäster är helt ute och cyklar som jag inte klarar av. Men igår genomled jag. Och några saker kan konstateras.
Men det var inte det jag skulle skriva om.
Givetvis kollade jag på Debatt, hela programmet till och med. Jag brukar alltid få magknip och zappa efter knappt halva, det är något med att de aldrig får avsluta diskussionerna, och att vissa gäster är helt ute och cyklar som jag inte klarar av. Men igår genomled jag. Och några saker kan konstateras.
- Jag tycker att det är helt rätt att neka folk som vägrar ta ett rökuppehåll operationer, så länge det inte är en akut situation. Kan man inte gå på nikotinplåster eller snusa i tre månader för att få en operation som inte är direkt livsavgörande så ska man inte opereras. Det är faktiskt inte omöjligt att sluta med eller åtminstone pausa sin rökning - det är ett val man gör. Fine, fortsätt röka, men då får du stå ut med att ha ont i knäna.
Jag ser ingen mening med att lägga skattepengar på att operera någon som inte är beredd att göra sitt för att dra ner komplikationsrisken och därmed kostnaderna. Viss hjälp vinner faktiskt på att komma med villkor. (Och ja, jag röstar vänster om mitten.) - Skäggiga gubben var verkligen aggressiv i sin framtoning. Det blev nästan lite skrattretande i Eftersnack, när han var för uppjagad för att inse att folk höll med honom, bara att de uttryckte sig annorlunda. Det är självklart okej att lyfta upp ett barn som gått in i totalvägran-zonen, det är okej att bestämt ta det i handen och gå iväg, och det var alla överens om. Vad som inte är okej är att hårt ruska, slita och dra och allting som kommer därefter. Och i vissa situationer tycker jag att utomstående har rätt att agera om någon är onödigt hårdhänt mot sitt barn.
- Överlag så är Debatt det perfekta exemplet på folk som i mångt och mycket håller med varandra, men som är oförmögna att prata så att den tänkta motståndaren förstår.
Hemstudier - inte min starkaste sida
Nu: frukost
Sen: självdisciplin
Min hjärna tog helg igår och jag är fortfarande inte helt klar med mina uppgifter. Dags att vakna nu. 2h53min till deadline. Isch.
Problemet med 500 tecken kvarstår.
Sen: självdisciplin
Min hjärna tog helg igår och jag är fortfarande inte helt klar med mina uppgifter. Dags att vakna nu. 2h53min till deadline. Isch.
Problemet med 500 tecken kvarstår.
torsdag 8 september 2011
Stryk, styk, stryk.
Femhundra tecken kanske låter mycket, men det är det inte. Det är typ tre meningar och några pratminus. Och det får mig att slita mitt hår.
Näst efter att hålla mig till ämnet är nog fatta mig kort det jag är absolut sämst på.
Näst efter att hålla mig till ämnet är nog fatta mig kort det jag är absolut sämst på.
måndag 5 september 2011
Eye of the Tiger
Måndagar kan verkligen vända och ha sig.
Från pissdag till helt okej på under två timmar.
Allt som behövs är att slå av sig aggressionerna i någon timme i en svettig gympasal med en ivrigt påhejande Cajsa som sparringpartner. Mina armar och axlar lär hata mig imorgon, men i övrigt är jag bara glad. Får nog ta med mig mer saker än bara cykeln upp till helgen, boxhandskarna ligger någonstans i garderoben och samlar damm.
Det är lite kul, för några smådetaljer från thaiboxningen sitter fortfarande kvar, som att jag hellre slår noga och tänker på hur jag slår, än att bara stå och mata slag för konditionens skull som instruktören säger att man ska. Samt att jag verkligen försöker hålla uppe garden så länge jag orkar.
Som om hjärnan väntar på att storkusin ska puffa till en lite snällt om jag glömmer.
Efter träningen joggade vi ner till kallbadhuset och badade. Först var det inte skönt alls, sedan var det uthärdligt och precis när jag slutade huttra och nästan gilla läget fick jag kramp i vänsterfoten. Hallå? Jag menar, vänsterfoten?!
Men det var gött ändå.
Promenaden hem i strilande regn kan väl diskuteras men nästan vad som helst blir okej med hjälp av lite endorfiner.
Toppa med varm dusch, havregrynsgröt och de sista tio minutrarna Idol - inklusive partydängan-in-the-making: Elektropop, och du har en bra dag.
Det trodde jag inte tjugo i sju kan jag säga.
Från pissdag till helt okej på under två timmar.
Allt som behövs är att slå av sig aggressionerna i någon timme i en svettig gympasal med en ivrigt påhejande Cajsa som sparringpartner. Mina armar och axlar lär hata mig imorgon, men i övrigt är jag bara glad. Får nog ta med mig mer saker än bara cykeln upp till helgen, boxhandskarna ligger någonstans i garderoben och samlar damm.
Det är lite kul, för några smådetaljer från thaiboxningen sitter fortfarande kvar, som att jag hellre slår noga och tänker på hur jag slår, än att bara stå och mata slag för konditionens skull som instruktören säger att man ska. Samt att jag verkligen försöker hålla uppe garden så länge jag orkar.
Som om hjärnan väntar på att storkusin ska puffa till en lite snällt om jag glömmer.
Efter träningen joggade vi ner till kallbadhuset och badade. Först var det inte skönt alls, sedan var det uthärdligt och precis när jag slutade huttra och nästan gilla läget fick jag kramp i vänsterfoten. Hallå? Jag menar, vänsterfoten?!
Men det var gött ändå.
Promenaden hem i strilande regn kan väl diskuteras men nästan vad som helst blir okej med hjälp av lite endorfiner.
Toppa med varm dusch, havregrynsgröt och de sista tio minutrarna Idol - inklusive partydängan-in-the-making: Elektropop, och du har en bra dag.
Det trodde jag inte tjugo i sju kan jag säga.
§aker jag inte för§tår är lika med §aker jag ogillar.
Nytt tillskott på listan över saker jag verkligen inte tycker om: Lagtexter.
Under sammanlagt tre timmars föreläsning hann jag gå från nyfiken till oförstående till irriterad till frustrerad till sömnig, tillbaks till frustrerad och som pricken över i:et fick jag huvudvärk.
Kära tryckfrihetsförordningen, jag förstår att du är en grundbult i vårt demokratiska samhälle, men måste du vara fullständigt obegriplig för det? Och sluta hänvisa dina läsare till andra kapitel, paragrafer och stycken i din obegripliga existens. Det är inte bara provocerande, det är elakt också.
Nåja, det kan inte bli värre, det är ett som är säkert. Det är bara att genomlida denna veckan så blir det bättre sen.
Jag botade mig själv med en stor dos skidfilm och ett glas vatten. Huvudvärken försvann åtminstone.
Under sammanlagt tre timmars föreläsning hann jag gå från nyfiken till oförstående till irriterad till frustrerad till sömnig, tillbaks till frustrerad och som pricken över i:et fick jag huvudvärk.
Kära tryckfrihetsförordningen, jag förstår att du är en grundbult i vårt demokratiska samhälle, men måste du vara fullständigt obegriplig för det? Och sluta hänvisa dina läsare till andra kapitel, paragrafer och stycken i din obegripliga existens. Det är inte bara provocerande, det är elakt också.
Nåja, det kan inte bli värre, det är ett som är säkert. Det är bara att genomlida denna veckan så blir det bättre sen.
Jag botade mig själv med en stor dos skidfilm och ett glas vatten. Huvudvärken försvann åtminstone.
söndag 4 september 2011
Ljungskile dag 6-12
Söndag middag och jag sitter ännu en gång nere i källaren och internetar. Förhoppningsvis kommer det trådlösa nästet igång nu i veckan. Inte för att det är någon större uppoffring att gå tre halvtrappor ner, men det hade varit skönt för jag har en tendens att alltid glömma någon sak jag ska göra och får springa upp och ner och upp och ner.
Motion, hursom.
Nu över till vad jag egentligen pysslar med.
Efter tidnings och radiodagarna i början av veckan gick vi över till lite mer vanliga lektioner. Första uppdraget var att rita en löpsedel med sitt eget liv som utgångspunkt. Nyhetsvärdera sig själv utifrån vad man ville dela med de andra i klassen. Sjukt panikframkallande, särskilt som jag nyss insett att det här med rubriker verkligen inte är min starka sida. Skippade rasten för att färglägga lite bokstäver och hann otroligt nog klart i tid. Deadlines är inte heller min älsklingspryl.
Efter det, och efter att alla hade haft en kort muntlig presentation av sin etta fick vi ägna oss åt informationsinsamlande om Ljungskile.
För den som inte visste det så delar 3500 människor bland annat på ett superettanlag, två mataffärer, två pizzerior och hela fem frisörsalonger.
Dessutom har vi diskuterat vad journalistik är, om man verkligen kan kalla media "den tredje stadsmakten" och huruvida det är möjligt att vara objektiv. Otroligt intressant, och svårt att få rätsida på.
Nu på måndag blir det yttrande & tryckfrihet, dvs vad man får och inte för göra. Låter ju vettigt, jag känner att lite regler och riktlinjer nog kan göra mig gott.
För att fira att vi överlevt den första riktiga skolveckan bjöd Kakan in till Murvelfredag i Götet i förrgår, något som merparten av JL-maffian valde att delta i. Jag var inledningsvis dödstrött och helt inställd på att hinna med någon av nattbussarna hem, men efter en trevlig förfest och omlokalisering till fantastiska Yaki-Da glömde jag bort tiden, vilket ledde till att jag sov på en soffa i Olskroken istället.
Frukost på Espresso House med Jessica och tågresa med tusen hållplatser hem till hålan.
Resten av dagen förflöt i ett trött lugn och slutade med kladdkaka och superfina Hur Många Lingon Finns Det I Världen. Jag brukar sällan gråta av filmer, men åååh. Se den se den se den!!
Idag ska jag läsa saker som måste läsas, och kanske ge mig ut i skogen.
På återseende,
HB
Motion, hursom.
Nu över till vad jag egentligen pysslar med.
Efter tidnings och radiodagarna i början av veckan gick vi över till lite mer vanliga lektioner. Första uppdraget var att rita en löpsedel med sitt eget liv som utgångspunkt. Nyhetsvärdera sig själv utifrån vad man ville dela med de andra i klassen. Sjukt panikframkallande, särskilt som jag nyss insett att det här med rubriker verkligen inte är min starka sida. Skippade rasten för att färglägga lite bokstäver och hann otroligt nog klart i tid. Deadlines är inte heller min älsklingspryl.
Efter det, och efter att alla hade haft en kort muntlig presentation av sin etta fick vi ägna oss åt informationsinsamlande om Ljungskile.
För den som inte visste det så delar 3500 människor bland annat på ett superettanlag, två mataffärer, två pizzerior och hela fem frisörsalonger.
Dessutom har vi diskuterat vad journalistik är, om man verkligen kan kalla media "den tredje stadsmakten" och huruvida det är möjligt att vara objektiv. Otroligt intressant, och svårt att få rätsida på.
Nu på måndag blir det yttrande & tryckfrihet, dvs vad man får och inte för göra. Låter ju vettigt, jag känner att lite regler och riktlinjer nog kan göra mig gott.
För att fira att vi överlevt den första riktiga skolveckan bjöd Kakan in till Murvelfredag i Götet i förrgår, något som merparten av JL-maffian valde att delta i. Jag var inledningsvis dödstrött och helt inställd på att hinna med någon av nattbussarna hem, men efter en trevlig förfest och omlokalisering till fantastiska Yaki-Da glömde jag bort tiden, vilket ledde till att jag sov på en soffa i Olskroken istället.
Frukost på Espresso House med Jessica och tågresa med tusen hållplatser hem till hålan.
Resten av dagen förflöt i ett trött lugn och slutade med kladdkaka och superfina Hur Många Lingon Finns Det I Världen. Jag brukar sällan gråta av filmer, men åååh. Se den se den se den!!
Idag ska jag läsa saker som måste läsas, och kanske ge mig ut i skogen.
På återseende,
HB
fredag 2 september 2011
Ljungskile JPEG
 |
| Skrymslet |
 |
| Diverse fönsterprydnader |
 |
| Utsikt. Inte från mitt fönster, men däremot matsalen. Lagom fint till frukost. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)