Jag skulle vilja ha en tröja där det står "jag överlevde bokmässan".
Känner mig nästan lite stolt.
Senast jag var på Svenska Mässan var jag femton, eller möjligen sexton. Det var mitt i Sagan om Ringens senaste storhetstid och jag och en kompis besökte science-fictionmässan flera år i rad. Stod i kö och fick autograf av han som spelade Gimli. Avundades de som kom klädda i Stormtrooper-dräkter och hela alvkrigarmunderingar. Funderade på om det möjligen skulle vara befogat att lägga ett helt års besparingar på en 1:1 replika av Glamdring eller Anduril (Gandalf och Aragorns respektive svärd).
Med andra ord - det var ett tag sedan sist.
Redan på vagnen till Korsvägen hamnar jag bredvid en gigantisk, vänlig och otroligt lurvig hund samt ett gäng kvinnor i fyrtionåntingåldern. Hela konstellationen (inte hunden då), från de snygga men praktiska skorna, via ryggsäckarna, en och annan skinnjacka till samtalet andades tjejgäng-på-bokmässa. Jepp, de stod före mig i biljettkön en stund senare. När jag väl begrep vad som var biljettkö vill säga. Entréhallen var ett stillsamt kaos. Folk överallt, gratis tidningar överallt, information ingenstans.
Fick en liten ärtgrön papperslapp med tillhörande plastficka efter att ha betalat 140 spänn. Tänkte mest "Ska det här föreställa biljetten? Har jag blivit lurad?"
("Is this Kansas? Where is Toto? I'm scared!")
Jag plitade dit mitt namn och la efter en stunds tvekan till Ljungskile Folkhögskola och pyttelitet längst ner Journalistlinjen. Det kan inte ha vart helt galet, för jag blev i alla fall insläppt.
Och tack alla gudar för att jag valt att gå upp tidigt och ta tåget in. Första timmen var, bortsett från att jag gick vilse direkt och hamnade i en smått skrämmande monter med judisk kultur, relativt folktom. Jag kunde gå i min egen takt och förvirrat rekognoscera omgivningen. När jag väl började känna mig ensam gick jag bort till Journalistförbundets monter och sprang på en tjej jag lärde känna på antagningsdagen i våras. Hon och en av hennes polare från Ädelfors skulle spela in radioreportage. Helt plötsligt kändes mina 1500 tecken väldigt mycket mindre jobbiga.
Ja, jag har lite lätt radioskräck.
Journalistförbundet bjöd på fantastisk rundgång och intressanta föredrag - dagen till ära speciellt riktade mot studerande. Fick ett gäng pennor, ett block och en bok om svensk presshistoria alldeles gratis.
Gratis. Just det. Fan vad bra. Vinkel: funnen.
Bokmässan är full av gratisprylar. Allt från talonger man fyller i för att bli medlem i eller börja prenumerera på något till böcker, kaffe och tidningar. Till följd av detta får man väldigt snabbt händerna väldigt fulla. Något jag märkte redan efter en kvart när jag försökte hålla fast fyra tabloidtidningar av varierande tjocklek/konservatism, ett nummer Vagabond, diverse reklam och en anteckningsbok med ena handen.
Något som smarta företag - i första hand stora förlag och dagstidningar - lagt märke till och därför delar ut gratis kassar i varierande storlek och material till besökarna.
Jag är dem oändligt tacksam, påsarna innebar en snabb räddning från att skriva om föreläsningar. Missförstå mig rätt - det är intressant och inspirerande på alla sätt och vis, men just idag var jag inte på humör för allvarligheter. Och jag vill tro att mitt "Hej! Har du tid att svara på några frågor om påsar" förgyllde dagen för åtminstone några montermänniskor.
Dock inte snubben hos Filter, han blev så skraj att jag bara gav upp. Extremt märkligt.
Eftersom jag tyvärr inte har skrivit min artikel om påsar (om man var med i VT blir påsgrejen ännu lite roligare) än så lämnar jag det ämnet nu, för att inte tröttna på det allt för mycket och återgår till vimlet.
- Snubblade förbi SR åtskilliga gånger under dagen. Såg Lotta Bromé och kände mig extremt starstruck. Det var galet mycket folk där. Fattade inte varför förrän jag såg ett barbiehår från yttre rymden strax nedanför scenen. Världens mest långsampratande kändis - Maria Montazami - hade precis deltagit i P4 Extra. Barbiehårt och hennes fans förflyttade sig långsamt runt hörnet. Jag stod kvar och såg på.
- Fick en affisch med ett moln på.
- Åt dyr, men helt okej kycklingwok.
- Höll på att börja skrika på kulturtanter iklädda färgglada tält som behagade tvärnita mitt-i-en-jävla-gång hur många gånger som helst. Observera att jag aldrig gick från tanke till handling.
- Deppade över att Malin Wollin aka Fotbollsfrun ska vara på mässan alla dagar utom idag.
- Blev intervjuad av elev från JMG. Vadå metareportage?
- Insåg att jag aldrig, någonsin, under några som helst omständigheter förutom möjligen hot från yttre rymden frivilligt kommer vistas på bokmässan de dagarna allmänheten får vara med. Om jag inte får betalt för det. Då är det en annan sak.
- Tillbringade i princip all tid i någon av följande montrar: Pirat, DN/Expressen, SR, Filter, Journalistförbundet, SvD, Norstedts och GP. Vad det säger om mig? Populärkulturell medienörd.
- Köpte fem gamla nummer av Filter för att kompensera min inneboende och allt mer förhärskande fulkultur.
- Snodde godis i GP's monster så många gånger att jag skämdes.
- Fick syrebrist.
- Blev trött.
Halv tre fick jag nog. Fem timmar är definitivt tillräckligt. Då återstod dock dagens sista trauma - att ta sig ut ur helveteslabyrinten. Jag gick åt fel håll en gång, två gånger, tre gånger - till slut gav jag upp och frågade en vänlig reklamutdelare om vägen. Visade sig att jag verkligen var så långt från ingången man kan komma. Innan dess hade jag dessutom skickat följande till en klasskompis:
Har gått vilse. Kommer så fort jag hittat ut.
Fuck.
Men jag överlevde. Faktiskt.
Applåd.
Nu ska jag bara skriva en artikel om det också..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar