Planty Schlampy och andra tilldragelser

Hej och hå!

Efter att i eftermiddags ha genomlidit ännu en folkhögskoleaktig tilldragelse deluxe (sitta i ring, få reda på saker som vi redan skrivit grundligt om i tidningen, applådera åt allt) och ett efterföljande korridorsmöte där jag pratade ungefär lika mycket själv som alla icke-JL gjorde tillsammans stuvade vi in fyra tjejer i en minimal Ford Fiesta och drog till IKEA.
Fantastiskt roligt!

För det första kan man konstatera att det är lätt att gå vilse och tappa bort varandra. Lyckligtvis inga längre stunder. För det andra kan man konstatera att man blir ganska varm och trött.
För det tredje - att få hem två mattor storlek större, två små bord, x antal lampor, tallrikar, tavelramar, kuddar och andra pryttlar i en väldigt liten bil är lika med inte enkelt.

För att göra åbäkigt än värre hade det införskaffats orkidéer. Mer otympliga blomskrällen får man leta efter. Inklämd var en underdrift om jag ska beskriva hur jag hade det i sex mil, med två orkidéer och en olyckokastanj i famnen i mittensätet i minibilen. Knäna uppe vid hakan och en extremt närgången blomma i fejan, mattor, kassar och diverse annat överallt omkring mig.
Som tur är var det roligt också, eller för att citera Jessica:

ÅÅÅÅÅÅÅÅSKAR!!

Imorgon ska vi göra klart vårt Ljungskilegräv (om skolan. läskiga friskolor här på orten vill jag lova) och antagligen sitta i publiken i Debatt på kvällen. Kan bli kul.
Pusshej/HB

Sing Hallelujah!?!

Idag har jag gjort tidning, lämnat in efter deadline, tränat boxning och käkat gröt.
Inget av ovanstående var dagens mest unika händelse.

Det var däremot Gemsam, Gemensam Samling, som började fridfullt med slutade som något masspsykotiskt väckelsemöte där merparten av deltagarna sjöng arabiska och svenska folkvisor i kanon, ståendes upp och klappandes takten. HU!

Själv ägnade jag tiden åt att inte skrämmas ihjäl alternativt dö av skratt.
Lättnaden att komma ut på skolgården sedan och äntligen få gapskratta var överjordisk.

Och boxningen var skitkul. Jobbig, men skitkul.
Hurtbulleplanerna går bra, än så länge.

JL1 + JL2 = !!!

Igår hade vi korridorsfest, eller nåt.
Mayhem.
Roligt mayhem.

Så idag är jag trött.

Väderläget (hällregn följt av ännu lite mera hällregn) är med andra ord så gott som perfekt.
Nu ska jag gå och dö med en film.

På måndag ska vi göra tidning. Hilfe.

Attor.
/HB

Ljungskile dag 1-2

Helt apropå ingenting så är detta mitt hundrade inlägg på den här bloggen. Yay me!

Just nu sitter jag i källare i Hakegården, mitt hus, där det finns en internetsladd. Förhoppningsvis ska det bli internet i korridorerna också, men det verkade lite osäkert.

Sedan jag kom hit igår har jag hunnit flytta in, organisera, gå vilse på väg hem från Coop, äta på Laxbutiken (som typ förtjänar ett eget kapitel) och bli bjuden på chokladpudding av snälla tvåor.
Inte i den ordningen.
Tvåorna informerade även om att alla andra har rullgardin och anslagstavla, så jag ska försöka leta upp vaktmästaren och fixa det så snart som möjligt. I och för sig har jag inga problem med att sova i ljus, särskilt inte när jag har ett träd precis utanför fönstret som effektivt stänger ute en del av det, men en anslagstavla hade vart trevligt.

Mitt rum är litet, och har deprimerande gardiner, men jag tänkte försöka åtgärda det med ännu ett IKEA-besök. Myspotentialen är dock förvånande hög. Och sängen är bekväm - bara  en sån sak.
Nu ska jag ta en dusch och sedan ska jag och min klasskompis/korridorsgranne utforska skolan och se om det dykt upp fler JL-ettor.

Ärtor, HB

PS. Laxbutiken i Ljungskile är som en spegelvänd version av gamla byggnaden i Heberg, fast med den nya inredningen. Mysfaktorn är ungefär tusen gånger högre än hemma. Soof, read and weep - det är som det ska vara.

Väderjävel.

Fem över åtta började jag ta på mig för att sticka ut och springa. Tre minuter senare - hällregn.
Jag hade väl tur som inte hann ut.

Ska skriva packlista istället.
Surreal, but nice, som Hugh Grant brukade säga.

The best I'll ever be

Äuh. Efter att ha ägnat hela förmiddagen åt att redigera bilder som ska skrivas ut och placeras på lämplig vägg uppe i Ljungskile är säsongsabstinensen snart uppe på nån sorts all-time-high.
Inte bra.
Och det sista jag behöver då är saker som det här.

Jag vill ha snö. Och sol. I kombination. Nu! Heck, jag skulle till och med vara tacksam för flatljus och nollgradigt. Hur fan ska jag överleva den här vintern?

Oh well, allting brukar ju ordna sig till slut. Just nu förstår jag bara inte hur.

Den är inte bara snygg, den är intressant också

Hurtbullen strikes back

Dagens ansträngning - 7,2 kilometer på drygt 40 minuter. Nu är jag inte pigg, mest svettig. Påminn mig om att springa upp och ner för Platåvägen tre gånger inte är normalt, hälsosamt beteende.

Kuber, kuber, kuber..

I måndags gjorde jag bland annat det här.
För femhundraelftielfte gången, känns det som.

Varm, vass kniv + schysst ögonmått och en stor dos tålamod.
165 små cheesecakekuber och 144 moussar.
Wohoo.

Vad gör man inte?

Jag har dyssel..

Hallands Nations anslagstavla, Lund

eller

Avd. Jag kan inte sluta fnissa.

Skrea kyrka 05:42

Ibland blir det så tydligt varför det är mysigt att börja tidigt.
27 juli 2011

Nervarvning

Go cykeltur i juni. Mobilkameran var bättre än väntat.

Saker jag verkligen inte tycker om:

Att koppla in den trasiga hårddisken i macen för att se om jag får upp samma felmeddelande som på PC:n och mötas av en helt tom hårddisk.
Hallå?!
Jag har ju för fan inte ens formaterat om den. Var tog alla filerna vägen?
Jag visste ju att något var knas, men sist jag kopplade in den i något frågade den om jag ville formatera om den, den gjorde ingenting på eget bevåg. Jävla-helvetes-fa-an.

Här ska egentligen följa en lång harang av ytterligare svordomar, men de uteblir av artighetsskäl.

Usch.
Allting mellan april och november 2010 är puts väck, och antagligen även en del av bilderna från Val d'Isère och första säsongen i Val Thorens.

Jag säger som Johan Glans: Skjut mig, skjut mig nu.

Tack gode gud att guldkornen finns (i äcklig, lågupplöst version) på internet.
Innan jag drar till Ljungskile ska jag lägga över allt jag är riktigt rädd om på en separat hårddisk och lägga i mammas bankfack. Säkrast så.

Raindrops keep falling on my head

Min nya bäbis. Sigma 30mm f/1,4.
Fantastiskt.

Go:teborg

Sex & the småstad

Eller hur var det nu?
Äääeäh. Cosmopolitan hur som helst.
Och takåsar i solnedgång, Falkenberg.

Who is the arsonist?

Gustaf Bratt, och en röd cykel.

Vanligt liv, vanliga kläder

Igår spenderade jag en smått smärtsam summa pengar på ett par nya jeans, men jag tröstar mig med att senast jag köpte så dyra byxor (undantaget skidbyxor) var 2006, så bara jag inte blir märkbart tjockare de kommande fem åren kommer årskostnaden faktiskt vara runt hälften av vad ett par HM-jeans (som oundvikligen ger upp efter typ två år) kostar.

Skitsamma.

Dom är sköna, och snygga, och viktigast av allt - inte stuprör.
Jag är inne i en helt osannolik gud-vad-jag-inte-står-ut-med-stuprör-jag-får-klaustrofobi-period.
Tack snälla universum för killjeans med fickor som man faktiskt får ner mobiltelefonen i, och som medger att man böjer knäna.

Hela den här grejen med att börja skolan frestar på klädkontot kan man väl säga. De senaste fyra åren har jag gått runt i kockkläder/mjukiskläder/varvat två par jeans och fyra t-shirts mellan maj-november och resterande månader har tillbringats i extremt rymliga, färgglada (underbara, älskade, fantastiska, bekväma och gosiga till övermått) skidkläder med få undantag.
Nu är det farväl till de pyjamasaktiga kockbyxorna slash underställen och hej vanliga kläder. Och jag vet att jag inte kommer palla att sitta i skolbänken åtta timmar om dagen i svinkalla stuprörsjeans. Inte varje dag.
Och då har vi inte ens talat om mina älskade (och i de flesta fall väldigt utslitna) t-shirtar. Burr. Snyft. Burr igen.

Så. Det var dagens modeblogg. Ish.

But of course you are

-Gud.. jag är en sån tjej.
-Ja. Det är du.

Avd. Den grubblande delen av befolkningen övergår till faktiska konstateranden.

Det kanske finns hopp om livet ändå

cause I need freedom now
and I need to know how
to live my life as it's meant to be

and I will hold on hope
and I won't let you choke
on the noose around your neck

and I'll find strength in pain
and I will change my ways
I know my name as it's called again

---

Jag har lite brist på ord just nu.

Sol, vind & vatten

Det är sommar, och som jag njuter.

Alla obligatoriska sandhögar på golvet, i hårbottnen, under naglarna, vem bryr sig?
Det är sommar igen och jag driver runt i Moas gamla shorts och ett lite för stort linne och bara är.
Fast jag är inte bara heller. Jag är på väg någonstans igen, vilket är bra.

Jag är bra. Ja.

(Kommer osökt att tänka på lillebrors raljerande om pannbiffar "jag är en pannbiff. ja. med lök." som fortfarande är något av det roligaste jag läst. Det är antagligen bara kul om man är nån av oss, men ändå. Det är kul.)

Nu ska jag duscha och äta välförtjänt carbonara och fortsätta tycka bra om mig själv. Bäst att passa på nu när jante uppenbarligen är på semester.

Oschlo.

Jag har vart tyst ett tag.
Ingen undrar varför. Allt är tyst. Alla.

Det är så många frågor som ekar i min tomma skalle.
Konstaterar att ingen för tillfället behöver undra över vem som är skandinaviens mest hatade man.