Om Lotta Schelin och Zlatan

Lyon fullständigt manglade Malmö i Champions League tidigare ikväll. Är någon förvånad?
Inte ens duon Bachmann/Melis spelar någon roll när backlinjen inte räcker till och man möter franska landslaget plus Lotta Schelin och Megan Rapinoe. Sorgligt men sant.
Lyon kommer ta sin 110:de raka seger eller vad det nu blir, på Malmö IP nästa vecka. Allt annat är Bragden i Berlin-aktigt.

Iallafall.
Lotta Schelin gjorde två av fem mål för Lyon, och har gjort tjugo mål på de tretton senaste ligamatcherna. Målspottare, eller vad? Jupp. Men inte i blågult. Inte tillräckligt mycket.

Lotta har kallats "en kvinnlig Zlatan" sedan hon knappt ens var med i landslaget. Lång, målfarlig forward som fullkomligen öser in mål i klubblaget. Inte konstigt.
Jag var anti Zlatan väldigt länge, i landslagssammanhang blandade han, precis som Lotta Schelin, högt och lågt, och kom inte riktigt till sin rätt när han inte hade ett av världens bästa klubblag med sig på planen som servade honom bra bollar på löpande band.

Det är det som är problemet med Schelin i landslaget just nu, fast på ett lite mindre allvarligt sätt. Det är mindre klasskillnad mellan landslaget och Lyon än vad det stundtals varit mellan Zlatans klubblag och landslaget. Men faktum kvarstår – både Asllani och Jakobsson (och Göransson om vi inte bara pratar rena forwards) levde mer upp till förväntningarna än Schelin i Algarve Cup. En del av det handlar om att motståndarna med största sannolikhet håller extra koll på Lotta, men ändå. Ska tjejerna ta sig till den där EM-finalen mot (gissningsvis) Tyskland eller Frankrike i sommar så måste Lotta börja göra mål.

Och landslaget måste komma på ett smartare sätt att spela än att skotta långa bollar på en helt ensam Schelin (som de gjorde alldeles för mycket förra sommaren).
Förhoppningsvis händer det grejer till matchen mot Island om några veckor men usch.
Sverige är bra, de hade inte kunnat stå upp som de gjorde mot USA annars, men lägstanivån är skrämmande låg ibland, och det måste gå att spela ihop fixstjärnan och laget.

Annars röstar jag för att spela Jakobsson jämte Asllani, lite som jag alltid tyckte att Allbäck skulle spela istället för Zlatan.

Men att Pia skulle bänka Schelin är lika troligt som att Malmö skulle slå Lyon.
Det händer inte.

Vet inte exakt vart jag ville komma med det här.. osammanhängande fotbollsdravel 2.0.
Någon som vill med på Göteborg - Juvisy på Valhalla nästa onsdag förresten?

Nu ska jag äta jordgubbsfil och kolla på Buffy the Vampire Slayer.
Godnatt.

Tid och pengar

Varje gång jag passerar Skövde och Falköping tänker jag på när jag körde U6-dagars. Osäker på om det var 2003, men iallafall.
Varenda gång jag åker igenom tänker jag att när jag har tid och pengar, då ska jag skaffa en racer igen.
Ibland undrar jag om det någonsin kommer hända, men jag hoppas iallafall det.
Det läskiga är att det inte är pengarna som är det största problemet.

Riskerna med att bli äldre #34928

insikten om att mammakatten i Aristocats inte stavar sitt namn Dattches.

Duchess.

Duchess.

livet blir aldrig sig likt.

Nördnivå 110 (Glee)

Okej, okej, jag fattar.
Större delen av universum delar faktiskt inte min ambivalenta kärlek till tidernas mest inkonsekventa korsning av såpopera, high school film och musikal.
Vissa gånger vill jag bara slita kepsen av Ryan Murphy och mula honom med surströmming för att han hanterar sina karaktärer så ologiskt och ibland rent ut sagt dumt.
Kontinuitet, någon?

Det mest kontinuerliga med Glee är musiken, och inte ens den håller jämn nivå alla gånger. Så bara för att det är torsdag, och för att jag åt en halv burk Ben&Jerry's HalfBaked innan och har lite för mycket socker i blodomloppet för att kunna somna än ska ni få en lista, komplett med Youtubeklipp.

De tio bästa låtarna i Glee (i någorlunda rangordning):

Observera att denna listan bara är baserad på musiken, och inte låtarnas betydelse för karaktärernas utveckling etcetera. Musik som jag inte shufflar förbi på iPoden helt enkelt. Hade jag tagit med handlingen hade listan sett lite annorlunda ut.

10.
True Colors - Tina Cohen-Chang (Jenna Ushkowitz)
Säsong 1, avsnitt 11 "Hairography"
Orginalartist: Cyndi Lauper

Tina är en karaktär som ofta hamnar i skymundan, vilket är synd för det innebär i förlängningen färre låtar som den här. Snyggt arrad med resten av gänget som kör.

9.
Without You - Rachel Berry (Lea Michele)
Säsong 3, avsnitt 10 "Yes/No"
Orginalartist: David Guetta & Usher

Jag avskyr ursprungsversionen av Without You. Den känns generisk och uttjatad efter tre lyssningar. Men eftersom jag är en sucker för musikaler är det nästan givet att jag gillar Glee-versionen. Lea Michele är en mycket liten människa med väldigt stor röst. Jag slutar aldrig att imponeras.

8.
Shake It Out - Mercedes, Tina och Santana (Amber Riley, Jenna Ushkowitz och Naya Rivera)
Säsong 3, avsnitt 18 "Choke"
Orginalartist: Florence + The Machine

En redan riktigt bra låt blir nästan ännu bättre. Räcker så.

7.
Survivor/I Will Survive - Mercedes Jones & Santana Lopez (Amber Riley & Naya Rivera)
Säsong 3, avsnitt 8 "Hold on to Sixteen"
Orginalartist: Destinys Child/Gloria Gaynor

En av de bästa grejerna med Glee är när de mosar ihop låtar. Ibland blir det katastrof, och då får man skratta. Ibland blir det bra, och då får man en sömlös övergång mellan två riktiga pepplåtar. Yep.

6.
I Wanna Dance With Somebody - Brittany Pierce & Santana Lopez (Heather Morris & Naya Rivera)
Säsong 3, avsnitt 17 "Dance With Somebody"
Orginalartist: Whitney Houston

Det råder delade meningar om den här låten. Vissa tycker att den är för autotunad och sönderpoppad. Det gör inte jag. Jag tycker att det är en uppiggad version som ändå inte vanhedrar orginalet. Plus att de ändrar man till woman. Kanske ingen big deal för en svensk, men i USA, i ett teveprogram som sänds på superkonservativa Fox? Tumme upp.

5.
Songbird -  Santana Lopez (Naya Rivera)
Säsong 2, avsnitt 19 "Rumours"
Orginalartist: Fleetwood Mac

De flesta har hört Eva Cassidy's cover av Songbird. Om inte, kolla Love Actually, genast.
Jag tycker att den här versionen är ännu bättre. En tjej som kan sjunga, ett piano. Inte svårare än så.
(Om man sätter in den i seriens handling blir den dessutom en gråtfest utan dess like så.. ja.)

4.
Defying Gravity - Rachel Berry & Kurt Hummel (Lea Michele & Chris Colfer)
Säsong 1, avsnitt 9 "Wheels"
Orginalartist: Idina Menzel & Kristin Chenoweth

Ah, musikal. Lea Michele kommer från Broadway så ingen större grej med det, men Chris Colfer! Jag har aldrig varit något fan av killar som sjunger i falsett, men det här är så jävulusiskt snyggt att jag bara kapitulerar. Bom.

3.
The Scientist - Finn, Blaine, Kurt, Santana, Brittany, Will, Emma & Rachel
Säsong 4, avsnitt 4 "The Break-Up"
Orginalartist: Coldplay

Jupp, det gick att göra Coldplays snyftare ännu lite värre. Släng på en stor dos körsång och lite schyssta synthstråkar och poff – hjärtat krossat. Ouch. Fint. Glee när Glee gör musik riktigt, riktigt bra.

2.
Rumour Has It/Someone Like You - Mercedes Jones & Santana Lopez (Amber Riley & Naya Rivera)
Säsong 3, avsnitt 6 "Mash Off"
Orginalartist: Adele

Jag har lyssnat på den här låten så många gånger att jag tycker att det låter fel när jag hör ursprungslåtarna. Återigen ett exempel på att ibland när Glee mosar ihop låtar gör dom det på allra bästa sätt. Plus att nerven när Naya kommer in på första biten från Someone Like You. Dör. Varje gång.

1.
Don't Stop Believin' - New Directions
Säsong 1, avsnitt 1 "Pilot"
Orginalartist: Journey

Första gången jag hörde talas om Glee var när lillebror sa att "de ska göra High School Musical, fast en teveserie". Jag tyckte att det lät råtöntigt och glömde det lika fort.
Lite senare fick jag höra ett fullständigt lyckopiller till cover på en låt jag redan gillade. Resten är om inte historia så en osammanhängande ramsa av hatkärlek som till slut ledde fram till acceptans. Jag gillar Glee. Det går inte att komma ifrån det. Och Glee kommer alltid att vara ett hopeplock tonåringar som har röda t-shirts och sjunger Journey tills de nästan brister. Det var så det började, det är så det är.

Slänger in liveversionen från X-factor också, bara för att Amber Riley fullständigt krossar i den.

Och några bubblare:

Toxic, ursprungligen av Britney Spears, för att det är ett schysst arr på en låt som är riktigt jobbig att lyssna på i orginal.

Teenage Dream, av Katy Perry, för att om man tar en uttjatad pophit och låter ett gäng sammetsögda acapellapojkar sjunga den blir den om inte annat väldigt charmig. (Och går upp på iTuneslistorna, igen.)

This Is The New Year, av A Great Big World, för att det var första gången i säsong fyra som ett nummer med alla de nya skådisarna fick mig att känna Don't Stop Believin-vibbar på riktigt. Den är söt.

Start Me Up/Livin' On A Prayer, mashup av Rolling Stones och Bon Jovi, för att det är två av de bästa afterskilåtarna som finns och något geni kom på att de gick att kombinera. Och för att de uppenbarligen hade en Carolafläkt när de spelade in.

Smooth Criminal, ursprungligen av Michael Jackson, för att två bra sångare och två cellos är allt som behövs ibland.