Vädret är som ett jävla klister just nu.
Jag lyckas alltid bli så himla känslig för den där kvalmiga, klibbiga sortens sommarväder som undantagslöst kräver korsdrag till halv tolv på natten och att man sliter av sig allt som inte är underkläder efter minsta lilla utomhusvistelse.
Och får mig att vilja tillbringa all tid i duschen alternativt sunka ihop totalt.
Bläh.
Dessutom lider jag fortfarande av tröttheten från midsommarhelgens jobbmaraton, och det är deprimerande nog mindre än tio timmar tills jag måste bege mig igen.
Annars har helgen vart bra. (Ja, jag refererar till mitten av veckan som helgen. Jag är ledig, alltså är det helg. Punkt.)
Igår var det också kvalmigt, men blåsten avtog istället för att öka, Moa var först värdelös och sedan ganska bra på att spela Pong och jag drack en öl på Laxen till kvällsmat.
Och jag badade. Bara en sån sak. Ibland (ofta) glömmer jag vilken lyx det är att bo vid havet.
Idag skulle jag vara aktiv, men det gick sådär. Benen skrek trött och jag läste tidningen i sängen istället för att träna. Sedan drog jag till stranden och läste ut Blackout, som visade sig vara en helt otrolig bok, och lät bli att sola min illröda panna. Insikten om att övre halvan av mitt fejs inte tål lika mycket sol som nedre halvan har fotfarande inte satt sig.
Eftermiddagen spenderades som en klibbig liten hög på sängen med datorn i knäet.
Lagom tills det verkligen såg ut att börja regna kom jag på att helvete-jag-skulle-ju-vattna-pappas-trädgård-IGÅR och promenerade en klometer i rask takt.
Eftersom jag inte har en aning om hur deppiga alla pappas kruklevande växter brukar vara utgår jag ifrån att de alltid är lite smådeppiga. Eller, jag hoppas att de brukar se lite smådeppiga ut för annars har jag i min oändliga glömska dödat dem. Tiden lär utvisa detta.
Som belöning för min något försenade blom/tomatplantsräddningsaktion knatade jag bort till Willys där jag genast blev jättevarm och klistrig av att vistas inomhus och köpte en burk HalfBaked.
Den är inte slut än. Bara nästan.
Förresten hade jag en fenomenal promenera i icke-regn-outfit. Lite likt vad Kirsten Dunst har på sig i Wimbledon när dom är ute och springer. Moas gamla shorts, en f.d rumskompis gamla tisha och en annan tröja som jag skaffade för att jag saknade en typ likadan som jag brukade sno av ytterligare en f.d rumskompis. Veckans bekvämaste.
Biffy Clyro på det, dessutom.
Äsch.
Jag känner att den berömda kreativiteten inte är på topp just nu, men det är väl bara att gilla läget. Till hösten kommer jag behöva vara kreativ mest hela tiden så det är väl nyttigt att vila de små gråa nu.
torsdag 30 juni 2011
Mitt sommarlov
Två dagar.
Två dagar utan
"vi har öppet tio till nitton, alla dagar"
"nu under sommaren rekommenderar vi att ni bokar bord"
"jaa-aaapp!"
Det sista ska föreställa svaret på vad den i luckan än ber om att få framskickat.
Rätt skönt, om man säger så. Att vara ledig.
Nu: stranden.
Någon gång ska jag unna mig att vara ledig på sommaren. Helst inte på bekostnad av paradiset heller.
Ibland är det dumt att älska snö så mycket som jag gör.
Två dagar utan
"vi har öppet tio till nitton, alla dagar"
"nu under sommaren rekommenderar vi att ni bokar bord"
"jaa-aaapp!"
Det sista ska föreställa svaret på vad den i luckan än ber om att få framskickat.
Rätt skönt, om man säger så. Att vara ledig.
Nu: stranden.
Någon gång ska jag unna mig att vara ledig på sommaren. Helst inte på bekostnad av paradiset heller.
Ibland är det dumt att älska snö så mycket som jag gör.
lördag 25 juni 2011
tisdag 21 juni 2011
Om motivationsbrist orsakad av väder och gamla vanor
Motivation alltså.
Himlen är fortfarande mestadels grå, och det ser ut att vara oförskämt kallt ute.
Jag är omotiverad. Omotiverad. Så det skriker om det.
Varför har jag så svårt att ta tag i saker ibland?
Det är som med långa jobbperioder. Dag ett och två är helt hopplösa, men sen går det inte som på räls men smärtfritt. Man kommer in i lunken. Klockan ringer, snooza, snabb dusch, två mackor och ett glas mjölk för att sedan sätta sig på cykeln och återvända elva timmar senare.
Jag väntar på att träningslunken ska infinna sig.
Det är ju kul. Egentligen. Men jag lider av någon sorts sommarversion av Val Thorens-syndromet.
Allting som ligger mellan min nuvarande position och skidbacken/skogen är till synes oöverkomliga hinder.
Allting som är längre bort än precis bredvid är för långt.
Uuuh.
Tycker att skogen kunde börjat bakom knuten istället för fyra kilometer bort.
(Ja, det finns närmre skog men det är skillnad på skog och skog förstår ni. Funderar på om idag dessutom kommer vara dagen då jag cyklar på det som antagligen är ridleder och faktiskt kommer möta en häst. Känns som om det kan vara en sån dag. Ser inte fram emot det. Suck. Men promenader är som tidigare konstaterats inte något alternativ. Det är tråkigt, och lämnar alldeles för mycket tid till grubbel. Självdisciplin min käre Watson. Typ nu.)
Himlen är fortfarande mestadels grå, och det ser ut att vara oförskämt kallt ute.
Jag är omotiverad. Omotiverad. Så det skriker om det.
Varför har jag så svårt att ta tag i saker ibland?
Det är som med långa jobbperioder. Dag ett och två är helt hopplösa, men sen går det inte som på räls men smärtfritt. Man kommer in i lunken. Klockan ringer, snooza, snabb dusch, två mackor och ett glas mjölk för att sedan sätta sig på cykeln och återvända elva timmar senare.
Jag väntar på att träningslunken ska infinna sig.
Det är ju kul. Egentligen. Men jag lider av någon sorts sommarversion av Val Thorens-syndromet.
Allting som ligger mellan min nuvarande position och skidbacken/skogen är till synes oöverkomliga hinder.
Allting som är längre bort än precis bredvid är för långt.
Uuuh.
Tycker att skogen kunde börjat bakom knuten istället för fyra kilometer bort.
(Ja, det finns närmre skog men det är skillnad på skog och skog förstår ni. Funderar på om idag dessutom kommer vara dagen då jag cyklar på det som antagligen är ridleder och faktiskt kommer möta en häst. Känns som om det kan vara en sån dag. Ser inte fram emot det. Suck. Men promenader är som tidigare konstaterats inte något alternativ. Det är tråkigt, och lämnar alldeles för mycket tid till grubbel. Självdisciplin min käre Watson. Typ nu.)
Svensk sommar
Alltså, molnen?
Vad är grejen?
Jag sov till tio eftersom utsikten jag möttes av när alarmet gick på vid åtta var alldeles för deprimerande för att förpassa mina hjärnceller till ett vaket stadium.
En av nackdelarna med att sova utan persienner eller rullgardin, antar jag.
Kallt är det också.
Nu är klockan halv tolv och eftersom vädret verkar ha bestämt sig för att grått är veckans färg har jag inget annat val än att gå up ändå, hur trist det än ser ut.
Slappdag igår = aktiv dag idag.
Måste bevisa för mig själv att jo, jag har faktiskt självdisciplin. Haha. Okej.
Jag ger det en timme. Har det inte spruckit upp då så drar jag ut oavsett.
Datapotatis är meningslöst.
Vad är grejen?
Jag sov till tio eftersom utsikten jag möttes av när alarmet gick på vid åtta var alldeles för deprimerande för att förpassa mina hjärnceller till ett vaket stadium.
En av nackdelarna med att sova utan persienner eller rullgardin, antar jag.
Kallt är det också.
Nu är klockan halv tolv och eftersom vädret verkar ha bestämt sig för att grått är veckans färg har jag inget annat val än att gå up ändå, hur trist det än ser ut.
Slappdag igår = aktiv dag idag.
Måste bevisa för mig själv att jo, jag har faktiskt självdisciplin. Haha. Okej.
Jag ger det en timme. Har det inte spruckit upp då så drar jag ut oavsett.
Datapotatis är meningslöst.
måndag 20 juni 2011
Walk
Jag har kommit på varför jag inte är något större fan av att gå promenader.
Då hinner jag tänka.
Är det någonting jag kan behöva pausa från ibland är det väl det.
Bättre att cykla då, eller skejta. Något som håller hjärnan upptagen med att hålla kroppen i styr.
Konsekvenserna av tveksam grovmotorik - jajamensan.
Då hinner jag tänka.
Är det någonting jag kan behöva pausa från ibland är det väl det.
Bättre att cykla då, eller skejta. Något som håller hjärnan upptagen med att hålla kroppen i styr.
Konsekvenserna av tveksam grovmotorik - jajamensan.
Veckans citat:
"Äter pannbiffar med stort engagemang. Eller, jag inte bara äter pannbiffarna. Jag njuter, jag inhalerar, jag ÄR en pannbiff. Ja. Med lök."
Så talar endast en person som är uppfostrad, miljöpåvekad och gravt indoktrinerad av den Petterssonska/Beranderska pannbiffsätarkulturen. En kulturell rörelse som egentligen bara utövas av två personer.
Talaren är alltså, föga förvånande, min pyttebror.
Att det är betydligt närmre till Uppsala verkar vara en av de större fördelarna med att flytta till Den Knugliga Hufvudstaden. Särskilt om man betraktar pannbiff som en speciell och mycket viktig kvasireligiös upplevelse.
Jag är avundsjuk. Ja. Med lök.
Stör mig
Sommarjobbarvaktmästare som ansar kanterna på gräsmattor klockan åtta på morgonen.
Där snackar vi ondska i dess renaste form.
Inget regelbundet surrande - ett förbannat hackande som man hela tiden tror ska sluta.
Seriously?!
Finns det inget annat dom kan göra?
Där snackar vi ondska i dess renaste form.
Inget regelbundet surrande - ett förbannat hackande som man hela tiden tror ska sluta.
Seriously?!
Finns det inget annat dom kan göra?
lördag 18 juni 2011
Why does it always rain on me?
Det är ganska typiskt att det börjar hällregna i precis samma stund som jag tänkt traska ner till Betongcupen.
Det är liksom bara en sån dag idag.
Igårkväll var jättetrevligt, tills stora jobbångesten anföll - och det gjorde den lägligt nog precis när alla förnuftiga människor gick hem. Ingen fanns tillgänglig när jag hade behövt bli tillsagd att man inte botar ångest och ilska med jäger och tequila, så det gjorde jag.
Haha.
Behöver jag säga hur bra det gick?
(Nej, jag kräker inte av alkohol - jag blir bara extremt psykiskt instabil.)
Jag var fortfarande arg och ledsen när jag vaknade, så det enda jag har gjort idag är att kolla på Grey's och äta mackor. Det hjälpte faktiskt.. lite.
Att fiktiva människors uppfuckade liv kan vara så underhållande.
Nu bara hoppas jag att någon däruppe ska stänga av kranen så jag kan sticka bort till Vallarna och vara lite social. Tyvärr ser radarbilden från DMI allt annat än positiv ut.
Underbart.
Kan det inte vara vecka tjugonio snart? Det här suger.
Det är liksom bara en sån dag idag.
Igårkväll var jättetrevligt, tills stora jobbångesten anföll - och det gjorde den lägligt nog precis när alla förnuftiga människor gick hem. Ingen fanns tillgänglig när jag hade behövt bli tillsagd att man inte botar ångest och ilska med jäger och tequila, så det gjorde jag.
Haha.
Behöver jag säga hur bra det gick?
(Nej, jag kräker inte av alkohol - jag blir bara extremt psykiskt instabil.)
Jag var fortfarande arg och ledsen när jag vaknade, så det enda jag har gjort idag är att kolla på Grey's och äta mackor. Det hjälpte faktiskt.. lite.
Att fiktiva människors uppfuckade liv kan vara så underhållande.
Nu bara hoppas jag att någon däruppe ska stänga av kranen så jag kan sticka bort till Vallarna och vara lite social. Tyvärr ser radarbilden från DMI allt annat än positiv ut.
Underbart.
Kan det inte vara vecka tjugonio snart? Det här suger.
fredag 17 juni 2011
Highway bands
Nu är det fritt fram att tycka att jag är en supertönt som fortfarande står med båda fötterna stadigt fastcementerade i det tidiga noll-noll-talet med allt vad det innebar av nü-metal, r&b-divor, collegepop och radioskval, men om jag någon gång ska göra en Awesome Bilåkarlåtar-lista så kommer låten här nedanför att hamna rackarns så högt upp.
(Cred för att allt ovanstående är en och samma mening också.)
Försök att inte nynna med nu va?
(Cred för att allt ovanstående är en och samma mening också.)
Försök att inte nynna med nu va?
Om SVT, OS och sportkommentatorer.
Jag är inte särskilt väl insatt i hur det här med sändningsrättigheter fungerar. Dock vet jag att jag reagerar med stor frustration så fort mitt älskade SVT tappar viktiga sportevenemang till reklamfinansierade kanaler.
Oviktiga sportevenemang med för den delen.
Jag var kanske tre eller fyra år gammal, gissningsvis var det VM i Saalbach eller OS i Albertville. Jag minns färgglada dräkter, neongula siffror som snurrade i hörnet av skärmen och en exalterad kommentator. Jag minns att det gick bra för Pernilla Wiberg, och inte så mycket mer.
Sedan dess har jag kollat på alpint. När jag blev gammal nog att nörda ner mig ordentligt (läs: tonåring) var helgmorgnarna från december till mars heliga och tillbringades med Stig Strand, Björn Fagerlind och en kopp varm choklad. Inte sällan svärandes över Kostelic som inte alltid, men ofta, var lite lite bättre.
Men dom sände inte allt. Vissa race visades istället på TV4+/Sport eller ve och fasa Eurosport, och lika snabbt som jag säger publicservice blev det mindre intressant. Inte för att risken för snöpliga innerskidor över ett brant krön på något sätt blir mindre vid ett byte av kanal, men för att det är ljusår mellan herrarna på SVT och övriga kommentatorer. Det finns inga som dem, och förhoppningsvis går det att uppfinna något mystiskt medel som hindrar dem från att gå i pension också.
Därför blir jag nervös och orolig när jag hör att MTG, det vill säga Viasat, har haffat sändningsrättigheterna till Sochi 2014 och Rio 2016.
Viasat i mina öron låter som känslan av en kväll när man går till valfri pub och har glömt att det är Champions League-match. Stora lagsporter - inga problem, klart att de kan styra ihop vettig bevakning av såna grenar. Men vad händer med resten?
Vad händer med de mindre sporterna, för vinter-OS är inte bara hockey (även om större delen av Kanada verkar tro det) utan curling, skidåkning på alla möjliga och omöjliga *host* backhoppning *host* vis, konståkning, diverse slänga sig ner för ett rör av is och helst inte dö på kuppen-grenar och lite till.
Sporter som visserligen uppmärksammas även utanför de stora mästerskapen, men i vilken mängd? Och framförallt - av vilka?
Säg Vintersport och min generation ser André Pops ljusa legogubbefrisyr fladdra förbi i rutan precis som mina föräldrar hör Plex Pettersson kommentera Stenmarks väg nerför en slaskig backe någonstans i Italien. Alla de sporter jag nyss nämnde har alltid levererats till oss i ett fint litet publicservice-paket med experter, onödiga fakta och en stor dos intresse och kompetens.
Samma sak med friidrott. Det är alltid SVT, och till viss del fyran som haft något att komma med när vi snackar typiska OS-sporter. Grenar där svenskar tar medalj, eller åtminstone orsakar förskräckligt nervdarr hemma i tevesoffan.
Undantaget är hockeyn, där tvivlar jag inte en sekund på reklamkanalerna, av förklarliga skäl.
Givetvis kommer SVT kunna köra studioprogram även om de inte har sändningsrättigheterna live. Jag är säker på att de kommer fortsätta göra de bästa reportagen och granskningarna, men i vårt millennium handlar sport på teve faktiskt väldigt mycket om vad som händer precis när det händer. Det är inte tio år sedan jag följde Super-G race som inte sändes i svenska kanaler via Eurosports liveuppdatering som bäst beskrivs som en taskig föregångare till Twitter - och i år kunde jag streama tevesändningar från France2 direkt hem till min våningssäng. Och vet ni vad jag saknade då? Kompetenta kommentatorer. Min franska är för bristfällig för att begripa detaljerna. Jag förstår vad de säger, men inte hur de säger det - och det är en jäkla skillnad.
En Aftonbladetreporter nämner i sin krönika att Viasat, om de vill, kan välja att sälja vidare sändningsrättigheterna till de sporter de känner att de inte har kunskap eller intresse nog att sända själva. Jag hoppas att det stämmer, och att de gör det. Annars kan femmilen i Sochi bli oändligt plågsam, oavsett vad Petter Northug hittar på.
Oviktiga sportevenemang med för den delen.
Jag var kanske tre eller fyra år gammal, gissningsvis var det VM i Saalbach eller OS i Albertville. Jag minns färgglada dräkter, neongula siffror som snurrade i hörnet av skärmen och en exalterad kommentator. Jag minns att det gick bra för Pernilla Wiberg, och inte så mycket mer.
Sedan dess har jag kollat på alpint. När jag blev gammal nog att nörda ner mig ordentligt (läs: tonåring) var helgmorgnarna från december till mars heliga och tillbringades med Stig Strand, Björn Fagerlind och en kopp varm choklad. Inte sällan svärandes över Kostelic som inte alltid, men ofta, var lite lite bättre.
Men dom sände inte allt. Vissa race visades istället på TV4+/Sport eller ve och fasa Eurosport, och lika snabbt som jag säger publicservice blev det mindre intressant. Inte för att risken för snöpliga innerskidor över ett brant krön på något sätt blir mindre vid ett byte av kanal, men för att det är ljusår mellan herrarna på SVT och övriga kommentatorer. Det finns inga som dem, och förhoppningsvis går det att uppfinna något mystiskt medel som hindrar dem från att gå i pension också.
Därför blir jag nervös och orolig när jag hör att MTG, det vill säga Viasat, har haffat sändningsrättigheterna till Sochi 2014 och Rio 2016.
Viasat i mina öron låter som känslan av en kväll när man går till valfri pub och har glömt att det är Champions League-match. Stora lagsporter - inga problem, klart att de kan styra ihop vettig bevakning av såna grenar. Men vad händer med resten?
Vad händer med de mindre sporterna, för vinter-OS är inte bara hockey (även om större delen av Kanada verkar tro det) utan curling, skidåkning på alla möjliga och omöjliga *host* backhoppning *host* vis, konståkning, diverse slänga sig ner för ett rör av is och helst inte dö på kuppen-grenar och lite till.
Sporter som visserligen uppmärksammas även utanför de stora mästerskapen, men i vilken mängd? Och framförallt - av vilka?
Säg Vintersport och min generation ser André Pops ljusa legogubbefrisyr fladdra förbi i rutan precis som mina föräldrar hör Plex Pettersson kommentera Stenmarks väg nerför en slaskig backe någonstans i Italien. Alla de sporter jag nyss nämnde har alltid levererats till oss i ett fint litet publicservice-paket med experter, onödiga fakta och en stor dos intresse och kompetens.
Samma sak med friidrott. Det är alltid SVT, och till viss del fyran som haft något att komma med när vi snackar typiska OS-sporter. Grenar där svenskar tar medalj, eller åtminstone orsakar förskräckligt nervdarr hemma i tevesoffan.
Undantaget är hockeyn, där tvivlar jag inte en sekund på reklamkanalerna, av förklarliga skäl.
Givetvis kommer SVT kunna köra studioprogram även om de inte har sändningsrättigheterna live. Jag är säker på att de kommer fortsätta göra de bästa reportagen och granskningarna, men i vårt millennium handlar sport på teve faktiskt väldigt mycket om vad som händer precis när det händer. Det är inte tio år sedan jag följde Super-G race som inte sändes i svenska kanaler via Eurosports liveuppdatering som bäst beskrivs som en taskig föregångare till Twitter - och i år kunde jag streama tevesändningar från France2 direkt hem till min våningssäng. Och vet ni vad jag saknade då? Kompetenta kommentatorer. Min franska är för bristfällig för att begripa detaljerna. Jag förstår vad de säger, men inte hur de säger det - och det är en jäkla skillnad.
En Aftonbladetreporter nämner i sin krönika att Viasat, om de vill, kan välja att sälja vidare sändningsrättigheterna till de sporter de känner att de inte har kunskap eller intresse nog att sända själva. Jag hoppas att det stämmer, och att de gör det. Annars kan femmilen i Sochi bli oändligt plågsam, oavsett vad Petter Northug hittar på.
onsdag 15 juni 2011
Om nyttan av medvind.
Vill bara informera om att det med rätt förhållanden går att cykla sträckan Skrea Korsväg - Laxbutiken med en snitthastighet av 37km/h.
På mountainbike.
Med gosemjuka däck.
Och ännu mjukare framgaffel.
Det enda som krävs är en försovning och hjälpsam medvind.
Om sträckan ifråga är ca 2900 meter, hur lång tid borde det då ha tagit?
På mountainbike.
Med gosemjuka däck.
Och ännu mjukare framgaffel.
Det enda som krävs är en försovning och hjälpsam medvind.
Om sträckan ifråga är ca 2900 meter, hur lång tid borde det då ha tagit?
Om nyttan av miljöombyten.
Min lillebrors blogg har på några få dagar gått från att vara totalt negligerad, innehållslös, dåligt uppdaterad och tämligen tråkig (sorry, men det är sant) till riktigt läsvärd.
Tänk vad lite flytt till Fjollträsk kan göra.
(Och nej, jag menar inte att incidenten med halsbölden är rolig som sådan, men att skrivandet levlat inte bara ett utan många snäpp.)
oscarberander.blogspot.com
Tänk vad lite flytt till Fjollträsk kan göra.
(Och nej, jag menar inte att incidenten med halsbölden är rolig som sådan, men att skrivandet levlat inte bara ett utan många snäpp.)
oscarberander.blogspot.com
tisdag 14 juni 2011
Komsi komsi musiknörden.
Ibland är jag en enkel och lättfattlig person.
Jag gillar One Tree Hill för att soundtracket är fantastiskt.
Av precis samma anldening tvivlar jag inte en sekund på att jag kommer gilla Transformers 3 heller, för det soundtracket bådar gott. Mycket gott.
Men, Michael Bay alltså.. fuck.
När jag ändå svamlar kan jag meddela att trummorna och basen i refrängen i Monster är något av det bästa jag vet just nu. Perfekt motvindsmusik, perfekt nästan när som helst.
Äsch. Tlött. Sovanu.
Jag gillar One Tree Hill för att soundtracket är fantastiskt.
Av precis samma anldening tvivlar jag inte en sekund på att jag kommer gilla Transformers 3 heller, för det soundtracket bådar gott. Mycket gott.
- Iridescent - Linkin Park
- Monster - Paramore
- The Only Hope For Me Is You - My Chemical Romance
- Faith (When I Let You Down) - Taking Back Sunday
- The Bottom - Staind
- Get Thru This - Art Of Dying
- All That You Are - Goo Goo Dolls
- Head Above Water - Theory of a Deadman
- Set The World On Fire - Black Veil Brides
- Awake And Alive - Skillet
- Just Got Paid - Mastodon
- Many Of Horror - Biffy Clyro
- The Pessimist - Stone Sour
- Good Bye, Gate 21 - Serj Tankian
Men, Michael Bay alltså.. fuck.
När jag ändå svamlar kan jag meddela att trummorna och basen i refrängen i Monster är något av det bästa jag vet just nu. Perfekt motvindsmusik, perfekt nästan när som helst.
Äsch. Tlött. Sovanu.
söndag 12 juni 2011
Kärlek till materiella ting
Sa jag förresten att jag har nya däck?
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om hur obeskrivligt korkad jag är som inte bytt tidigare. Cykeln känns helt annorlunda. Verkligen helt annorlunda. Jag litar på den. Allting känns mjukare och rötter i uppförsbacke handlar bara om att jag är en fegis med usel teknik - inte att hojen failar.
Igår körde jag drygt tre mil, ungefär en mil asfalt och resten stigar och grusväg. Ingen iPod, bara jag i grönskan fågelkvittret rasslet från kedjan. Drog ut till skogen mellan gamla järnvägen och ridhuset, där jag inte kört sedan vinterträningarna anno 2003. Något säger mig att normala människor borde hata kombinationen sandjord och djupa spår efter hovar men jag? Jag är bara glad. Den enda nackdelen med att köra på ridlederna är mest att de tycker att stora träd tvärsöver stigen är ett trevligt och bra hinder. Hästar har ju som bekant betydligt högre markfrigång* än cyklar så jag håller inte riktigt med, men annars var det trevligt.
Planen för idag ser ungefär likadan ut - fast helt utan asfalten.
Jag vet inte. Det är bara något med halländsk singletrack som är så otroligt rofyllt.
Att jag inte hetsar mig själv heller. På asfalt eller på väg till & från jobbet handlar det alltid om tid. Hastighet. Tempo. Alltid en kamp mot klockan på ett eller annat sätt. Är jag inte sen så håller jag för låg medelhastighet eller blir arg för att jag inte pallar med motvinden.
I skogen handlar det bara om at ta sig fram. Nästa rot, nästa kurva. Bara för att. Det är konditionsträning utan att jag märker det - utan att jag pressar mig själv. Jag anstränger mig själv för att det är så jäkla kul, inte för att anstränga mig.
Jämför med distans när jag ständigt blickar ner på cykeldatorns display och bara får känslan av flow i medvind och nerförsbackar.
För att klargöra: jag älskar att cykla. Alla varianter. Men får jag välja, då kan asfalten och hetsen gå och gräva ner sig. Jag vill ha skogsstigar. Då fokuserar jag bara på en sak - att ha kul.
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om hur obeskrivligt korkad jag är som inte bytt tidigare. Cykeln känns helt annorlunda. Verkligen helt annorlunda. Jag litar på den. Allting känns mjukare och rötter i uppförsbacke handlar bara om att jag är en fegis med usel teknik - inte att hojen failar.
Igår körde jag drygt tre mil, ungefär en mil asfalt och resten stigar och grusväg. Ingen iPod, bara jag i grönskan fågelkvittret rasslet från kedjan. Drog ut till skogen mellan gamla järnvägen och ridhuset, där jag inte kört sedan vinterträningarna anno 2003. Något säger mig att normala människor borde hata kombinationen sandjord och djupa spår efter hovar men jag? Jag är bara glad. Den enda nackdelen med att köra på ridlederna är mest att de tycker att stora träd tvärsöver stigen är ett trevligt och bra hinder. Hästar har ju som bekant betydligt högre markfrigång* än cyklar så jag håller inte riktigt med, men annars var det trevligt.
Planen för idag ser ungefär likadan ut - fast helt utan asfalten.
Jag vet inte. Det är bara något med halländsk singletrack som är så otroligt rofyllt.
Att jag inte hetsar mig själv heller. På asfalt eller på väg till & från jobbet handlar det alltid om tid. Hastighet. Tempo. Alltid en kamp mot klockan på ett eller annat sätt. Är jag inte sen så håller jag för låg medelhastighet eller blir arg för att jag inte pallar med motvinden.
I skogen handlar det bara om at ta sig fram. Nästa rot, nästa kurva. Bara för att. Det är konditionsträning utan att jag märker det - utan att jag pressar mig själv. Jag anstränger mig själv för att det är så jäkla kul, inte för att anstränga mig.
Jämför med distans när jag ständigt blickar ner på cykeldatorns display och bara får känslan av flow i medvind och nerförsbackar.
För att klargöra: jag älskar att cykla. Alla varianter. Men får jag välja, då kan asfalten och hetsen gå och gräva ner sig. Jag vill ha skogsstigar. Då fokuserar jag bara på en sak - att ha kul.
 |
| Mitt fikasällskap igår - lurvkor uppe på Skrea Backe. |
 |
| (S)liten men naggande god. Heh. |
Sandlåda version 2.0
Blogger verkar ha bestämt sig för att inte låta mig ha två konton och håller mig tvångsinloggad på det här.
Så i väntan på mindre tjurig bloggklient: bilder.
Himla fina vänner man har va?
Så i väntan på mindre tjurig bloggklient: bilder.
Himla fina vänner man har va?
lördag 11 juni 2011
Jag vrider tillbaka tiden.
Unnar mig en slömorgon. Det kan jag vara värd ändå.
Men nu, nu är det frulle, en snabb dusch och sen iväg och hämta en nyservad hoj med nya däck.
Jag ska klara det här. Jag skiter i att Gudrun fuckade upp den lätta delen på MTB-slingan och gjorde den till rötternas privata hell och jag tänker göra mitt bästa för att skita i att bli rädd.
Har äntligen lyckats snoka fram info om cykling i Ljungskile och som det verkar kommer jag ha långa slingor på min bakgård. Inga ursäkter, med andra ord.
Dags för den inre fjortonåringen att sluta skämmas, jag menar herregud - jag var feg då, men nu?
Minsta lilla slir så rusar pulsen. Måste sluta fokusera på allt runt om kring mig som gör ont att ramla på och istället bara köra. Hellre pinsamt sakta än att klicka ur och fega.
Dagens mission, yep.
Det, och att vattna blommorna. Vore trist om mamma kom hem och jag har dödat basilikan.
Ska ta mig i kragen och tömma minneskorten också. Kvällens mission.
En dag helt utan lax. Det ni. Jag njuter medan jag kan.
Men nu, nu är det frulle, en snabb dusch och sen iväg och hämta en nyservad hoj med nya däck.
Jag ska klara det här. Jag skiter i att Gudrun fuckade upp den lätta delen på MTB-slingan och gjorde den till rötternas privata hell och jag tänker göra mitt bästa för att skita i att bli rädd.
Har äntligen lyckats snoka fram info om cykling i Ljungskile och som det verkar kommer jag ha långa slingor på min bakgård. Inga ursäkter, med andra ord.
Dags för den inre fjortonåringen att sluta skämmas, jag menar herregud - jag var feg då, men nu?
Minsta lilla slir så rusar pulsen. Måste sluta fokusera på allt runt om kring mig som gör ont att ramla på och istället bara köra. Hellre pinsamt sakta än att klicka ur och fega.
Dagens mission, yep.
Det, och att vattna blommorna. Vore trist om mamma kom hem och jag har dödat basilikan.
Ska ta mig i kragen och tömma minneskorten också. Kvällens mission.
En dag helt utan lax. Det ni. Jag njuter medan jag kan.
onsdag 8 juni 2011
Vuxenpoäng
Jag har skickat in läskiga papper till CSN.
Och gör en mental lista på saker jag ska skaffa innan jag flyttar till Ljungskile. Än så länge:
Men mest ser jag fram emot när jag får csn-rabatt. Det equals ny dator. Som inte blir överhettad hela tiden. Och som inte halvt dör av att öppna mer än en bild i Photoshop.
Och gör en mental lista på saker jag ska skaffa innan jag flyttar till Ljungskile. Än så länge:
- Ny plattång - den gamla liksom dog
- Toastjärn, helst med rolig figur på
- Två fina blomkrukor till min citronmeliss & basilika som jag ska skaffa
- En skål att äta glass ur, och en sked
- Fler externa hårddiskar (och försöka fixa den trasiga)
- Offlor
- Schyssta högtalare eller bergsprängare av något slag
- En stor tavelram att fylla med bilder
- Magnetisk whiteboard storlek lagom. Jobbet har gjort mig whiteboardberoende
- En ny datamus och en musmatta som inte är skämsful
Men mest ser jag fram emot när jag får csn-rabatt. Det equals ny dator. Som inte blir överhettad hela tiden. Och som inte halvt dör av att öppna mer än en bild i Photoshop.
tisdag 7 juni 2011
Monster!
Håhå!
jag lyckades omedvetet kicka igång Youtubeklippet med Monster samtidigt som jag lyssnar på låten i iTunes, och något som aldrig inträffar inträffade: Perfekt kanon.
Så häftigt.
Jag har aldrig lyckats med nåt sånt förut, och hade nog aldrig gjort det med mening ehller, men fyf vad mäktigt det låter. lite rörigt, visserligen, men åh.
Den låten. Plus den filmen.
Mmmm.
Dyr biosommar i år.
Och apropå dyrt - har köpt nya däck till min MTB (med det fantastiska namnet Racing Ralph, bara en sån sak) och nu hoppas jag verkligen att skatteåterbäringen kommer snart. Ruggigt. Fast, jag har haft de gamla i åtta år varav fyra riktiga säsonger så jag ska väl inte klaga.. egentligen.
Drygt hundra spänn per år, men ändåååå.
jag lyckades omedvetet kicka igång Youtubeklippet med Monster samtidigt som jag lyssnar på låten i iTunes, och något som aldrig inträffar inträffade: Perfekt kanon.
Så häftigt.
Jag har aldrig lyckats med nåt sånt förut, och hade nog aldrig gjort det med mening ehller, men fyf vad mäktigt det låter. lite rörigt, visserligen, men åh.
Den låten. Plus den filmen.
Mmmm.
Dyr biosommar i år.
Och apropå dyrt - har köpt nya däck till min MTB (med det fantastiska namnet Racing Ralph, bara en sån sak) och nu hoppas jag verkligen att skatteåterbäringen kommer snart. Ruggigt. Fast, jag har haft de gamla i åtta år varav fyra riktiga säsonger så jag ska väl inte klaga.. egentligen.
Drygt hundra spänn per år, men ändåååå.
söndag 5 juni 2011
Bakvänt
Lyckades bränna mig lite varstans idag. Lite axlar och sådär.
Inget allvarligt.
Men,
jag har en inverterad goggelbränna. Typ.
Solskyddfaktor i ansiktet är minst sagt främmande för mig. Det närmaste jag kan tänka mig är svart på en kvart och även om det inte var med i bilden idag (satte mig på burken - locket har fastnat) så tänkte jag inte på att det faktiskt bara är nedre halvan av mitt fejs som är immunt mot stark sol.
Vilket ledde till att den nedre halvan av mitt ansikte ser precis normalt ut, och den övre halvan är tämligen rosa.
Slutsats: Hedda Berander, du har inga som helst sola hela ansiktet-skills.
Ge mig goggelväder.
Inget allvarligt.
Men,
jag har en inverterad goggelbränna. Typ.
Solskyddfaktor i ansiktet är minst sagt främmande för mig. Det närmaste jag kan tänka mig är svart på en kvart och även om det inte var med i bilden idag (satte mig på burken - locket har fastnat) så tänkte jag inte på att det faktiskt bara är nedre halvan av mitt fejs som är immunt mot stark sol.
Vilket ledde till att den nedre halvan av mitt ansikte ser precis normalt ut, och den övre halvan är tämligen rosa.
Slutsats: Hedda Berander, du har inga som helst sola hela ansiktet-skills.
Ge mig goggelväder.
lördag 4 juni 2011
onsdag 1 juni 2011
Onsdag.
en frukost
en dusch
en promenad ut i solen. kanske förbi en brevlåda, kanske förbi willys.
ska köpa förklädda lycka-till-piller från yttre rymden.
tablettask.
börjar bli en tradition.
bra dag so far.
en dusch
en promenad ut i solen. kanske förbi en brevlåda, kanske förbi willys.
ska köpa förklädda lycka-till-piller från yttre rymden.
tablettask.
börjar bli en tradition.
bra dag so far.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)