Icke-åskväder

Vädret är som ett jävla klister just nu.

Jag lyckas alltid bli så himla känslig för den där kvalmiga, klibbiga sortens sommarväder som undantagslöst kräver korsdrag till halv tolv på natten och att man sliter av sig allt som inte är underkläder efter minsta lilla utomhusvistelse.
Och får mig att vilja tillbringa all tid i duschen alternativt sunka ihop totalt.
Bläh.

Dessutom lider jag fortfarande av tröttheten från midsommarhelgens jobbmaraton, och det är deprimerande nog mindre än tio timmar tills jag måste bege mig igen.

Annars har helgen vart bra. (Ja, jag refererar till mitten av veckan som helgen. Jag är ledig, alltså är det helg. Punkt.)
Igår var det också kvalmigt, men blåsten avtog istället för att öka, Moa var först värdelös och sedan ganska bra på att spela Pong och jag drack en öl på Laxen till kvällsmat.
Och jag badade. Bara en sån sak. Ibland (ofta) glömmer jag vilken lyx det är att bo vid havet.

Idag skulle jag vara aktiv, men det gick sådär. Benen skrek trött och jag läste tidningen i sängen istället för att träna. Sedan drog jag till stranden och läste ut Blackout, som visade sig vara en helt otrolig bok, och lät bli att sola min illröda panna. Insikten om att övre halvan av mitt fejs inte tål lika mycket sol som nedre halvan har fotfarande inte satt sig.

Eftermiddagen spenderades som en klibbig liten hög på sängen med datorn i knäet.
Lagom tills det verkligen såg ut att börja regna kom jag på att helvete-jag-skulle-ju-vattna-pappas-trädgård-IGÅR och promenerade en klometer i rask takt.
Eftersom jag inte har en aning om hur deppiga alla pappas kruklevande växter brukar vara utgår jag ifrån att de alltid är lite smådeppiga. Eller, jag hoppas att de brukar se lite smådeppiga ut för annars har jag i min oändliga glömska dödat dem. Tiden lär utvisa detta.

Som belöning för min något försenade blom/tomatplantsräddningsaktion knatade jag bort till Willys där jag genast blev jättevarm och klistrig av att vistas inomhus och köpte en burk HalfBaked.
Den är inte slut än. Bara nästan.

Förresten hade jag en fenomenal promenera i icke-regn-outfit. Lite likt vad Kirsten Dunst har på sig i Wimbledon när dom är ute och springer. Moas gamla shorts, en f.d rumskompis gamla tisha och en annan tröja som jag skaffade för att jag saknade en typ likadan som jag brukade sno av ytterligare en f.d rumskompis. Veckans bekvämaste.

Biffy Clyro på det, dessutom.

Äsch.
Jag känner att den berömda kreativiteten inte är på topp just nu, men det är väl bara att gilla läget. Till hösten kommer jag behöva vara kreativ mest hela tiden så det är väl nyttigt att vila de små gråa nu.