Höst

Jag tycker om de där dagarna när jag har på mig ylletröja och blåjeans som inte är tajta, och räfsar löv.
Jag tycker om hur soptunnan kan vara tillsynes proppfull med körsbärsträdets löv som sjunker ihop så den inte ens är halvfull när jag sticker ner skyffeln i löven några gånger. Antar att det är min inre hipster som blir alldeles till sig av att göra någonting jordnära. Om jag nu har en inre hipster. Ärligt talat så tror jag inte det.
Jag tycker för mycket om listpop.

Jag tycker även om alla olika lukter av löv.

Söndag.

Har suttit på IP och darrat som en annan chihuahua i några timmar nu. 1 - 1 mot Öster får väl ändå ses som godkänt. Snyggt reduceringsmål också, Östers målvakt vart helt ställd. Jag har lite dålig koll på Superettan, men risken att kvala är inte jättestor vad det verkar.

Sen direkt hem för att hinna se sista 20 mellan Umeå och Malmö på teve. Om resten av matchen var lika underhållande som det jag hann se så grattis till dom som såg hela.
Dessutom - Malmö mot Tyresö nästa lördag, vinnaren tar guldet. Najs.
Finns väl inget träligare än om en så bra match skulle vara betydelselös.

Gillar även att Umeå, även utan sina två nigerianskor, står upp mot Malmö. Känns nog rätt skönt efter att Tyresöspelarna oroat sig i media inför matchen.

Nu: fläskpannkaka och varma sockar.

Socialt obekväm pingvin

(Bifogar översättningar om mormor råkar hitta hit.)

Har fantastiskt minne. Spelar glömsk för att inte framstå som en förföljare.

Minns något pinsamt som hände för åratal sedan. Plågas och hakar upp mig på hur jag kunde betett mig annorlunda.

Skickar mejl. Så fort det är skickat läser jag det igen.

Är tidigt till ett möte eller liknande. Stannar i bilen tills det är acceptabelt att anlända.

Någon svarar mig med ett enda ord. De stör sig på mig!!

Flörtar med någon jag gillar. I fantasin.

Väljer radiostation i en kompis bil. Känner mig personligt ansvarig för varje dålig låt som spelas.

Du ber om ursäkt för ofta. Förlåt.

Herregud vad jag känner mig obekväm.

Trötta öron

För tillfället har vi statsvetenskap. Det är väldigt intressant. Dock har det en nästan slitsam bieffekt - den stimulerar diskussionsviljan i JL2 ännu mer än vanligt. Missförstå mig rätt för jag älskar diskussioner, det är intressant och utvecklande. Men ibland känns det typ som att det går i stå. Vegetarianism, könsroller, sexualitet, integration, politik, vegetarianism, könsroller... om och om och om igen.

Ibland hade det varit skönt med en dag när vi bara var ytliga. En lunch när vi inte diskuterade vem som äter vad och varför.
Fast jag inser ju själv att det här är ännu ett av mina i-landsproblem.

Dumburken

Äugh.

Håller på att stålsätta mig inför den sista timmen av den magnifika gråtfesten som Torka Aldrig Tårar har blivit. Jag kommer sakna den miniserien, den prickar mer rätt än det mesta. Visserligen vacklar den i gränslandet kring övertydligt då och då, men trampar aldrig över. Bara på gränsen bland alla symboler.

Åh, public service jag älskar dig så. Ettan har verkligen fattat att vad måndagarna verkligen behöver är en timme och fyrtiofem minuter ohämmad kvalitetsteve. Hjärnan är positivt överbelastad när Homeland är slut vid kvart i elva. Så himla fint.

Ärligt talat skulle jag kunna överleva utan teve alla andra dagar, om internet var bra nog att kunna streama Aktuellt och Sportnytt.

Löv

En av min absoluta favoritsaker med hösten är björklöv. Fast inte vilka som helst, det ska vara den sorten som är gula eller orange, och de ska sitta kvar på trädet och det ska vara klarblå himmel bakom.

Den färgkombinationen, de kontrasterna. Jag har helt gett upp att försöka ta kort på det för hur jag än försöker blir det aldrig lika vackert som i verkligheten.

Promme

Jag var ute och gick innan. Fick ett ryck och knatade upp på Valåsberget, mest för att jag aldrig har gått upp dit innan, och även för att jag var nyfiken på vilken utsikt man får om man hostar upp fem mille för en villa med minimal, sluttande trädgård.

Utsikten var öronbedövande, men så vart ju höstvädret på sin mest samarbetsvilliga sida också.
Det är en av effekterna med att bo i Ljungskile – jag har som blivit immun mot solnedgångar. Först alla hundra nyanser av blått när solen sjönk bakom La Masse, och nu det här. Höstsolen sätter fjärden i brand, var och varannan kväll.
Hashtag skyporn, mer regel än undantag.

Jag gick nya vägar, det var inte planerat så, men det var bra. Kom bakvägen bort till kyrkogården. Jag gillar kyrkogårdar.. det är något visst med sådana platser. En särskild sorts respekt ligger i luften där, respekt för de stora känslorna i livet.
Även om jag inte känner någon som är begraven just här känns det ändå som att jag gör rätt i att stänga av min popmusik och lyssna på mina skosulor mot det knastriga gruset istället.

För en gångs skull var det helt vindstilla.
Havet låg som en spegel.
Jag har egentligen inte något särskilt att säga eller berätta om den saken, mer än att det var fint. Satte mig på bryggan en stund och såg Ulvön bli mer och mer omgärdad av cerise-lila-orange-marinblått.
Det regnade innan idag men jag hittade ändå en upptorkad fläck att sitta på, så det gjorde jag. På en flytbrygga någon decimeter högre än vattenytan, ända tills jag blev kall.
Då tryckte jag igång min spåniga popmusik igen och gick hem.

Saker jag tycker om, del 2798:

(eller nåt.)
  

• Lukten av blöta höstlöv (även om det egentligen är lukten av död och förmultnelse).
• Gå till vänster i rulltrappor som om jag är En Viktig Person På Väg Någonstans Med En Tid Att Passa. Himla med ögonen åt turister om står i bredd.
• När jag spelar Pokemon och får en critical hit.
• Den ljusaste delen av kanterna på rostbröd.
• Att värma händerna mellan raderna på varmvattenelement.
• Komma ihåg hela texten och sjunga med i en låt jag inte hört på år och dag.
• Att slänga in små uttryck på andra språk i vardagspratet. Comme ci comme ca.
• Ljust öl i 25-centilitersflaska.
• När ansiktet blir varmt av att man använder Svart På En Kvart. Och luktar tallskog.
• Städa till tonerna av Top40-musik som jag vet att jag borde skämmas över att jag gillar.

Jag tänkte bara säga det.
Det är trots allt detaljerna som gör livet unikt.

Hipp hipp eller nåt

Jag kom på att jag borde fira min födelsedag.

Eller ja, jag somnade med näsan i Pokemon Diamond, vaknade helt förvirrad, gick ner och handlade strax efter åtta och kom tillbaka till en halvfest slash X Factor i vardagsrummet.
Bestämde mig för att ta en öl och känna efter, och nu är jag nyduschad och ska till Harrys i Uddevalla med alla pojkarna.

Eller som Cristian sa: "Vi ska lära dig allt vi kan."
Jag bara: "Nej tack."

Förresten kan jag mer än dom, jag är så onödigt allmänbildad.

Det hela känns lite bummigt. Tupplur, handla, bestämma mig för att spontanfesta. Det är det livet jag saknar (för mycket), det är sånt jag behöver ibland. Jag kommer hata mig imorgon, men ärligt talat bryr jag mig inte.

Händerna i taket.

Livet

ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på

The Long Blondes - Once And Never Again

Vad iTunes kan skaka fram alltså..
Valdi-Nollnio-nostalgi.

Även känd som låten jag brukade lyssna på när mina kompisars pojkvänner betett sig korkat och jag försökt förklara singellivets fördelar.
Mhm.
Charmig på något vis.
Låten alltså, inte mitt hjärnskrynklar-jag.

Torka aldrig tårar utan handskar

"Vet du ens vart du ska?"
"Nej."
"Ska vi gå dit tillsammans?"

Det blir inte mycket bättre än så.
Konsten att plocka ner och gestalta en ofantlig mängd nerver i tre repliker. Bara så.
Huvudet på spiken, det här är vad det handlar om. Det viktiga är inte nödvändigtvis var vi hamnar utan vem vi ger oss av med.
Nya fotspår.

Ehu. Regnet gör mig filosofisk.
Eller så skyller jag på åldern. Ja. Det blir bra.

Ofrivilliga matvanor

Kollade veckans matlista.

Onsdag: Flygande Jakob.

Seriöst? Vad är oddsen? Samma maträtt på min födelsedag två år i rad? Och flygande Jakob?
Det är en av otaliga maträtter som hade hamnat i kategorin "ätligt/helt okej" om det inte vore för en sak.
Bananerna.
Bananer i mat är obegripligt.
Bananer som värmts och hamnat i mat kan ha den obehagligaste konsistensen av alla konsistenser.
Så, nej.

Pilla bort.

Slem.

The PRNDL

Jag är inte helt säker på vad det här är, men det är roligt.

"The PRNDL!"

Tekniktummen mitt i handen

Apropå hörlurarna i förra inlägget – i flera dagar har jag också trott att vänster högtalare på datorn hade pajat, eftersom det bara kom ljud ur den högra.
Kollade det nyss och nähäpp, det vara bara datorn som automagiskt hade ställt in sig på att panorera allt ljud till höger.

Varför gör den så? Jag har aldrig varit inne i ljudinställningarna. Kan den liksom ställa om sig själv?
Jag fattar ingenting.
Tekniken är inte min vän för tillfället.

Strävigt

I fredags tappade jag bort mina iPodhörlurar. Jag har kollat precis överallt jag kan komma på, backat bandet i huvudet till när jag använde dem senast och vänt ut och in på alla fickor, väskor och ryggsäckar, och hela mitt rum. Jag har till och med letat i JL-bunkern.
Inga spår.

Men nyss när jag satte mig på min skrivbordsstol och föste till palestinasjalen som hänt över ryggstödet lite, då uppenbarade dom sig.

Dagens facepalm.

Dock väldigt välkommet att slippa köpa nya, nu när jag börjat inse fördelarna med headset.

Dagesn facepalm #2: glömde datormusen i bunkern, så nu drar jag handen över en tom musmatta av gammal vana i väntan på att Vikkan ska sluta och ha med sig den. Nej, jag orkar inte gå trappan en gång till idag, jag ska upp på Bredfjället och inte fota vargar. (Fråga inte.)

Egentligen orkar jag inte gå upp på Bredfjället heller.
I duggregn.
Cykla känns nästan ännu jobbigare – groteskt jobbigt uppför och nära döden-upplevelse nerför. Jag litar inte på mina bromsar efter förra gången jag cyklade ner där. Höll på att fara i diket säkert fem gånger.
Nej.
Promenad.
Fast skoskav.

Det är bara en sån dag idag.

Temperaturer

Har äntligen hittat en kombination av "fönster på glänt" och elementvärme som varken innebär Sibirien eller bastu.
Är oförskämt nöjd.

Hoppas att det inte bara beror på att det är mulet - vilket borde medföra en lite högre utomhustemperatur.

Musiken

Tre sekunder in känns allting så himla nära.
Träden går från färgsprakande till kala, den torra asfalten blir hal, med högar av grus mellan isfläckarna. Lukten av höstlöv byts mot februarikyla.

Det blir alltid så, känns det som. Jag lyssnar på musik och plötsligt dyker en låt upp som jag brukade ha på repeat men som sedan försvunnit in i musikförrådet. Det tar bara några sekunder innan minnena puttar omkull mig. På et trevligt sätt, bör kanske sägas.

Igår var det Wakey!Wakey! - Almost Everything, när jag var på väg uppför backen från ICA. Solnedgången blev mörker, min gröna jacka byttes mot den blåa RollinSnowjackan jag råkade få med mig hem efter nyår. Marabou Bubbelchoklad och raska steg på de dåligt upplysta gångstigarna runt Lyckorna.
Minusgrader.
Längtan till snön.
Och iskall bubbelchoklad.

Andra låtar som är sådär löjligt tokförknippade med platser eller tidpunkter:

• Red Hot Chili Peppers - Wet Sand. Från dörren med nummer 501 i Altineige till Kinabalu. Fem minuter och tio sekunder, prick. Om det inte var kö i hissen eller jag var jättesen och fick springa, kryssa mellan solstungna turister som suttit ett glas för länge på Galoubet. Sneakers som en gång var vita, grågrön, halvt oformlig mössa och hår som fortfarande var för kort för att sätta upp. Konstant hemlängtan fast ändå inte. För vem kan längta hem i skuggan av Aiguille de Peclet, egentligen?
• Lena Philipson - Det Gör Ont. Skolavslutningen i nian. Dansgolvet mitt bland strandgräset, folkölen och de nattvandrande föräldrarna på Netas Berg. Jag dansade utan att bry mig, för hejdå grundskolan, nu börjar jag på ett nytt kapitel. Och säga vad man vill, men texten passar bitvis väldigt bra in på högstadiehelvetet. Sedan fick jag sand i skorna och mensvärk och cyklade hem ungefär klockan ett, spik nykter som den duktiga stereotyp jag var.
• The Black Pearl - Dave Darell Radio Edit. Måndagar på Graalen, herregud. Med blinkande dansgolv, förbannad fransk garderobiär klädd i guldlamé och en DJ som jag tror hette Douglas. Han var (vad han än hette) ganska tvungen att spela "Pirates". Ungefär som att Jocke-på-Dansken efter ett tag sa "ja, jag ska spela Vittring och We Built This City"innan vi ens hann be honom. Det var ett bra tjejgäng i Valdi-Nollnio. Och jag är oförskämt nöjd med att jag bara köpte två drinkar på Graalen på hela vintern. Då har man förfestat på precis rätt sätt.

Fortsättning följer..

Den bästa giffen i giffarnas historia:

Åh, Admiral Ackbar!

YES!!

En nackdel med att bo i Sverige..

..är att Pitch Perfect inte kommer på bio i Sverige förrän första februari.

SÅ

INTE

OKEJ.

#surar

Jag menar, det är acapella, mashups, "songs ruined by Glee", hon från American Dreams, hon från Bridesmaids, nån som förhoppningsvis aldrig mer kommer associeras med Twilight och ja..
Det är helt enkelt inte okej att ta fem månader på sig att klistra på lite undertexter. Punkt.
Gillar inte SF just nu.

Hela Tumblr har gått in i någon sorts trans över den här filmen och jag bara *duckar och försöker ignorera alla spoilers men vet att jag kommer misslyckas*.
Bleh.

Höst på Bästkusten

Jag gillar verkligen ljudet av skor mot träbrygga.
Viken är nästan helt blank. Det är ett mirakel - det har inte regnat på nästan 48 timmar och det har sett ut som om någon lagt ett S-kurvfilter över hela Ljungskile idag.
Kan inte hösten vara såhär jämt?

Kontentan av boxercise

Jag har sån träningsvärk i ryggen att jag börjar undra om jag blivit slagen på riktigt.
Ej okej.

Nästa gång jag känner mig pysslig i närheten av en symaskin ska jag sy en vetekudde.

Vad ska du bli när du blir stor?

Den frågan brukar dyka upp i de flesta konversationer när man är i min ålder, känns det som. Den och "hur går det på kärleksfronten då?" Det sociala spelets båda motsvarigheter till Peter Jihde-svettiga "hur känns det" inom sportjournalistiken.

Svar: Jag vet inte.
För jag vet faktiskt inte.

På sistone har jag tagit till taktiken att rycka på axlarna och säga att "tja, mitt drömjobb är att jobba med vintersport på SVT men det är ju inte aktuellt än på ett tag", och det är väl helt i linje med sanningen. Det är ett av mina drömjobb. Men om det är det jag kommer bli när jag blir stor, det vet jag inte.

Jag vet inte om jag kommer bli stor.
Och arbetsmarknaden är ungefär lika rolig som traven med handlingar från Uddevalla kommun som ligger på ett bord nere i journalistbunkern.
Det kanske låter som om jag har gett upp, eller bestämt mig för att nöja mig, men frukta icke - det vill jag inte. Jag har bara ingen aning. Jag vet inte vad jag helst vill, och just nu känner jag mig som den kollektiva fransmannen i valet häromsistens - röstar på Hollande för att jag är så less på Sarkozy mer än för att jag verkligen tror på Hollande.

Det jag vet mer än något annat är att jag inte vill tillbaka in i restaurangbranschen igen, men skulle jag inte kunna vara journalist på heltid direkt så är inte det jordens undergång. Bara jag slipper stå i ett kök.

Här borde jag citera Boomtown Rats

Just nu är livet en enda lång måndag. Ett diffust, grått streck.
Nästan så jag hoppas att det är pms, för att var så här energilöst dyster utan anledning känns rätt dumt. Fast det är aldrig utan anledning, det är det inte, men om det inte är pms måste jag försöka komma på vad som är anledningen, och det vet jag inte om jag orkar.

Det är bara en sån dag idag.

Hashtagg höst. Typ.

Jag ska iväg och boxas snart, tror jag. Jag vet att jag behöver det men äääuh. Att vistas utomhus. I Bohuslän. I oktober.
Inte okej.
Jag behöver slå på saker men samtidigt vill jag bara rulla ihop mig under täcket och förneka allting och försöka teleportera mig till något solig fjäll eller nåt.

Ursäkta.
Det blir nog bättre snart.
Bara det slutar regna.

Höst:

När du somnar med fönstret på glänt och det är Sibirien överallt utom under täcket nästa morgon.

May the odds be ever in your favor

Missförstå mig rätt nu - jag gillar mina korridorskompisar, men ingen bakfylla i världen rättfärdigar att prata sönder Hungerspelen. Särskilt inte när det var de som valde film.

/Purken

Nej.

FUCK
YOU
GLEE.

Capslock är inte ens i närheten av tillräckligt för att beskriva hur mycket jag inte gillar Ryan Murphy just nu.
Nej. Nej nej nej nej nej.

Och extra applåd för fem veckors uppehåll för baseboll.
Det här är inte okej.

Det här är så långt upp på löjlighetsskalan att jag bara.. nej.
Samma nivå som när Quinn försöker stjäla babyn. Ungefär så löjligt.
No. Me. Gusta.

En ovanlig kväll på folkis

Har precis stått i mörkret ute på gården i förtio minuter. Någon sorts rikspucko fick för sig att trycka på brandlarmet när alla förfestar som bäst.
Inspark.
Fjärde oktober vilket går att diskutera, men ändå.

Det var mörkt, och kallt, och nu har alla bråttom att dricka ikapp igen.
Som det ska vara.

Fast jag känner mig lite avstängd.
Dunkar Kesha på mitt rum, jag hoppas att det hjälper.
Vi får se.

Annars blir det tidig hemgång och Mumford & Sons.
Första pris för mest schizofrena musiksmak i västsverige går till..

Things that happens at folkis #217

Inatt ska vi gå upp klockan tre och titta på den direktsända debatten mellan Obama och Romney.
Me gusta.

Dumma, dumma teveserie som jag egentligen inte borde bry mig om

Och när jag ändå håller på och babblar om musik: nästa avsnitt av Glee gör dom The Scientist och det är faktiskt inte en total slakt. Faktiskt ganska långt därifrån. Känns dock som om själva avsnittet kan bli en riktig brutalsnyftare.
Förhoppningsvis är det Klaine och Finchel som ryker men alltså.. Ryan Murphy är ett certifierat troll så fan vågar gissa någonting egentligen.



Även: Naya Rivera gör Taylor Swift bättre än Taylor Swift.

Banjo banjo banjo

Har fortfarande inte kunnat släppa hur bra Mumford & Sons nya är.
Jag menar, en veckas sträcklyssnande borde väl vara nog? Nähä? Okej.

well you run and scream, you will dance with me
we'll fulfill our dreams and we'll be free
and we will be who we are and they'll heal our scars
sadness will be far away