Musiken

Tre sekunder in känns allting så himla nära.
Träden går från färgsprakande till kala, den torra asfalten blir hal, med högar av grus mellan isfläckarna. Lukten av höstlöv byts mot februarikyla.

Det blir alltid så, känns det som. Jag lyssnar på musik och plötsligt dyker en låt upp som jag brukade ha på repeat men som sedan försvunnit in i musikförrådet. Det tar bara några sekunder innan minnena puttar omkull mig. På et trevligt sätt, bör kanske sägas.

Igår var det Wakey!Wakey! - Almost Everything, när jag var på väg uppför backen från ICA. Solnedgången blev mörker, min gröna jacka byttes mot den blåa RollinSnowjackan jag råkade få med mig hem efter nyår. Marabou Bubbelchoklad och raska steg på de dåligt upplysta gångstigarna runt Lyckorna.
Minusgrader.
Längtan till snön.
Och iskall bubbelchoklad.

Andra låtar som är sådär löjligt tokförknippade med platser eller tidpunkter:

• Red Hot Chili Peppers - Wet Sand. Från dörren med nummer 501 i Altineige till Kinabalu. Fem minuter och tio sekunder, prick. Om det inte var kö i hissen eller jag var jättesen och fick springa, kryssa mellan solstungna turister som suttit ett glas för länge på Galoubet. Sneakers som en gång var vita, grågrön, halvt oformlig mössa och hår som fortfarande var för kort för att sätta upp. Konstant hemlängtan fast ändå inte. För vem kan längta hem i skuggan av Aiguille de Peclet, egentligen?
• Lena Philipson - Det Gör Ont. Skolavslutningen i nian. Dansgolvet mitt bland strandgräset, folkölen och de nattvandrande föräldrarna på Netas Berg. Jag dansade utan att bry mig, för hejdå grundskolan, nu börjar jag på ett nytt kapitel. Och säga vad man vill, men texten passar bitvis väldigt bra in på högstadiehelvetet. Sedan fick jag sand i skorna och mensvärk och cyklade hem ungefär klockan ett, spik nykter som den duktiga stereotyp jag var.
• The Black Pearl - Dave Darell Radio Edit. Måndagar på Graalen, herregud. Med blinkande dansgolv, förbannad fransk garderobiär klädd i guldlamé och en DJ som jag tror hette Douglas. Han var (vad han än hette) ganska tvungen att spela "Pirates". Ungefär som att Jocke-på-Dansken efter ett tag sa "ja, jag ska spela Vittring och We Built This City"innan vi ens hann be honom. Det var ett bra tjejgäng i Valdi-Nollnio. Och jag är oförskämt nöjd med att jag bara köpte två drinkar på Graalen på hela vintern. Då har man förfestat på precis rätt sätt.

Fortsättning följer..