Vissa dagar alltså. Så gråa att klockorna stannar.
Trots det trista vädret drog jag ut på en cykeltur vid strax efter elva. Planen var att cykla upp till skidspåren på Bredfjället och se om där kanske fanns några roliga stigar. Det gör det alldeles säkert, men mördarbacken upp dit, i kombination med väldigt blött i marken gjorde att jag bara körde en kortrunda och sedan vände neråt igen.
Visst hade jag kunnat räkna ut att 160fhm nerför skulle kunna uppbringa en del fart, men jävlar.
Det var riktigt otäckt i vissa av kurvorna. Dålig sikt och rullgrus i kanterna av vägen, toppat med ett hällregn och bromsar som inte är i sitt esse. Jag kände sekund för sekund hur det blev svårare att hålla farten nere, men som tur var kom jag ut på asfalten precis när jag började bli rädd på riktigt.
Sedan körde jag runt Lyckorna och ut till bron vid Ulvön innan jag vände hem. Motvind och duggregn var ständiga följeslagare - här i Ljungskile verkar det kunna blåsa åt alla håll samtidigt ibland. Ska bli kul att se vad den där orkanen kan åstadkomma också.
Efter det har jag inte gjort många knop - kollat på nine-elevengrejer på teve, ätit kladdkaka som inte är kladdig och internetat.
Tyvärr blev jag avbruten. Jag satt nere i källaren i godan ro när ett tinnitusframkallande tjut från helvetets bakgård skar genom luften. Brandlarmet. Tjohoo.
Upp till våning två, lägga ifrån mig datorn och hämta skorna. Sedan fick vi stå utan för huset i typ en kvart innan brandkåren kom och stängde av tjutet och kollade igenom hela huset. Tydligen hade en av tvåorna duschat lite för varmt lite för länge - hela våran korridor var full av vattenånga.
Fantastiskt.
Att samma tvåa dessutom nyttjade utomhusvistelsen till att gå till ICA, istället för att stå och trampa rastlöst som vi andra gjorde det hela ännu lite mer komiskt.
Nu hoppas jag att resten av dagen bara förflyter, och att redigeringen imorgon inte gör mig gråhårig (om inte den gör det så lär jag bli gråhårig av gemsam..).
Vissa dagar alltså. Gäsp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar