En utdragen process med illaluktande konsekvenser

En av de många vardagliga spänningshöjarna här på Hakegården är den otroligt varierande synen på sophantering.
I sann folkhögskoleanda är korridorhalvans nio invånare egenhändigt uppskrivna på ansvarsveckor. Två personer varje vecka ska se till att alla fulla soppåsar blir utburna till rätt container och så vidare. Det är inte jättesvårt, även om vi har sju olika sopkorgar eftersom vi i sann folkhögskoleanda källsorterar allt utom navelludd och avklippta naglar. Och papper. Extremt ologiskt. Nåväl.

Nämnda sopveckor sköts med varierande entusiasm och engagemang. Ett lågvattenmärke var när Elina i måndags sa till förra veckans sopansvarige att det inte var helt okej att skita i sin vecka och lämna ett berg till de som har veckan efter. Vad hon fick för svar?

"Ööööh, oj förlåt.. alltså, jag har ingen aning om vilken vecka det är, är det redan vecka 41?!"

Goddag, yxskaft.

I fredags var det så ett gäng som skulle äta räkor. Jessica sa till dem direkt att de måste ta ut soporna efteråt för att förhindra att korridoren skulle börja lukta gammal fiskbil. Tyvärr verkar det som att "ta ut soporna" kan ha många olika betydelser.
En civiliserad individ av arten Homo Sapiens Sapiens skulle definiera det som ett skeende där en soppåse tas från sin ursprungliga plats och förpassas till en annan plats, företrädesvis en som är belägen utomhus, ofta i form av en container, tillräckligt långt från folks huvudsakliga vistelseplats för att de inte ska störas av eventuella odörer som tenderar att uppkomma.

En mindre civiliserad individ av samma art kan bevisligen definiera det som ett skeende där soppåsen tas från sin ursprungliga plats, knyts ihop och ställs i korridoren och.. eh.. äsch jag tar den senare. Senare kan i detta fall handla om ett tidsspann på 48 timmar.

Med andra ord: Det luktar gamla räkskal i korridoren. Soppåsen står där den står, nonchalant hopsjunken strax vänster om dörren till allrummet. Ingen tar ansvar. Jag blir trött och går ut med stinkbomben till soppåse. Möts av solnedgång av det vansinnigare slaget. Tappar på mystiskt vis all förmåga att vara arg.

Det var allt om sophantering för den här gången.
Lev väl,
Eder HB