Det är bara 162 dagar.
Bara 162 dagar.
162 dagar till Tango, till Mont de la Chambre, till springa ner till bageriet i mjukisbyxor och köpa två pain chocolat. Till Genepi på 83 sekunder, till tystnaden i Peyronliften, till höjdsjuka fåglar, Kronenbourg och betongbyn med en enda gata.
Om 162 dagar är det här min utsikt. Den kan vara det vackraste jag vet.
Alltså, kombinationen av att skriva Heddas Guide till Val Thorens, betrakta klasskompisarnas Facebookuppdateringar och befinna sig i Falkenberg är inte helt optimal sent en fredagskväll.
Det var längesedan jag kände mig så här avskärmad.
Nåja. Helt självförvållat.
Det är ju skönt att känna att jag redan saknar byhålan, på sätt och vis.
Här finns ju inte mycket kvar.

1 kommentar:
javlar skit helvetes apa - BAJSMACKA!
jag vill också till Val Thorens.
Förhoppningsvis har jag lyckats charma skiweek-gruppen till Åre tillräckligt så jag får vara med och arrangera den. Annars läggs nog alla mina köpa-toalettpapper-tvättmedel-tvål-och-shampoo-pengar på en resa till alperna.
Det är redan snö där. Jag har ont i huvudet.
Skicka en kommentar