fredag 1 juli 2011

Fussball für alle. Utom mig.

Ah justeja.

Kommer med största sannolikhet inte ha tid att ens lyssna på Sverige - Nordkorea imorgon. Läglig matchtid - precis i lunchruschens efterdyningar liksom.

Men jag kan ju gissa hur det går.

2-1 till Sverige efter extremt nervdarr och att någon rookie gör ett sistaminutenmål i klass med Josefine Öqvist i Kanadamatchen 2003. (Ni vet den där när de gjorde tevereportage om folk i Umeå som gått upp halv fem för att kolla. Jag var också uppe halv fem med konsekvensen att jag somnade på skolbion senare under dagen. Tidsskillnader är så åbäkigt.)

För spänningens skull låter vi Nordkorea göra första målet åtta minuter in i matchen, bara för att drakarnas sportkrönikörer ska hinna skriva svettiga utkast till sina dödsrunor över damfotboll i allmänhet och Dennerby i synnerhet, innan [valfri back, gissningsvis Rohlin eller Thunebro] gör mål på en fast situation en sisådär fem minuter in i andra halvlek.

Om vi är riktigt optimistiska låter vi dessutom nån anfallare dänga in ett mål till bara för att 3-1 ser snyggare ut. Men, jag vidhåller att Nordkorea nätar först, bara för att jag hade velat se Sverige vända ett underläge i en måstematch. Jag vet att de kan. Så visa oss nu.

*Lillebror: Fritt fram att fascineras slash skratta ihjäl dig åt att jag engagerar mig i fotboll. Allt är roligare än jobba-sova-monotonin. Plus att jag funderar på att bli sportjournalist. Fast kanske inte med fotboll som huvudämne.

Inga kommentarer: