Punkt A tll punkt ?

Kombinationen kunde inte somna tillsammans med ingen Vinterstudion pga juluppehåll gör att jag har ungefär noll incitament att gå upp idag.

Jag tänker att det ändå får vara okej – jag har jullov. Okej, jag har jullov och hela rummet fullt av mer eller mindre uppackade väskor, påsar och exakt ett par rena trosor vilket i sig leder till att jag måste gå upp och slänga in en tvätt, helst igår, men ändå.
Jullov.

Jag får vara lite död och sova alldeles för länge. Ibland får jag faktiskt det.

(Ignorerar kontrollfreaket i mig som måste vakna senast halv nio alltid för annars har hela dagen gått. Försöker ignorera. Misslyckas halvt. Går ändå inte upp. Jag är knäpp.)

Suck.. ledighet ger mig alldeles för mycket tid att tänka på just ingenting.
Jävla Falkenberg. Är det något jag har lärt mig själv så är det det. Det är alltid okej att skylla saker på Falkenberg.
Och hur mycket jag än trivs här ibland så är det fortfarande en plats jag inte vill fastna på.

Samtidigt är det platsen där jag förvarar alla lådor.
Det är så vi lever, min del av min generation. Vi som envist försöker leva drömmen innan realismen jagar ikapp åtminstone hälften av oss och maler ner oss i vardagsgruset. I lådor.
För vi måste.
Ekvationen inga fasta jobb och ingenstans att bo en längre tid i taget har den konsekvensen.

I-landsnomader. Ingen idé att skaffa några möbler, tavelramarna får vänta – ett papprör med gamla filmplanscher och uppförstorade foton är mycket lättare att ta med sig.
På ett sätt är det bra för prylhysteri är en miljöfara. Hade jag haft råd att köpa om alla mina älsklingsböcker i digitalformat hade jag gjort det för att spara plats och lätt kunna bära med dem. CD-skivorna är inlagda i datorn för flera år sedan (men samtidigt vill jag ha dem stående i alfabetsordning på hyllan ovanför mig, bara för att). Netfllix verkar vara på väg att bli det Spotify för film som ingen riktigt lyckats med innan.

Ibland undrar jag om den avmaterialiserande digitaliseringen är en produkt av våra levnadsvillkor eller om det är tvärt om.
Oavsett vilket så är det väldigt praktiskt när det mesta är nerpackat i lådor som inte följer med på varenda litet stickspår man tar.

(Ännu ett blogginlägg som började någonstans och slutade ungefär en halv galax bort. När det kommer till icke-journalistiskt skrivande tvivlar jag på att jag någonsin kommer lära mig att hålla mig till grejen. Men när jag är icke-journalistisk är det inte heller ett problem.)