Pälsfail, eller ursäkta det kliar.

Egentligen var det mest på grund av lathet som jag inte hade rakat benen på typ fyra veckor. Efter ett tag tänkte jag dock att det vore kul att se hur långt håret egentligen växer sig, det är trots allt nästan ett decennium sedan jag lät det växa hur det ville.
Gick sådär dock, för det kliade.
Massor.

Seriöst, hur kan det klia så mycket? Je ne comprends pas.
Så jag rakade bort det igen. Ologiskt kan tyckas – det är uppskattningsvis ett halvår till nästa anfall av shortsväder, men å andra sidan betonar det bara en sak som jag alltid hävdar när kära gamla hårdebatten dyker upp: det är mitt hår.

Det är mitt och jag får göra vad jag vill det, och ha hur mycket eller lite som helst. Då och då blir hår en snackis, senast var det väl i och med Mellofinalen i våras, och varje gång det är på tapeten måste jag antränga mig för att inte himla sönder senorna som håller ögonen på plats.

Kanske är det för att jag aldrig "rakat benen för någon killes skull", jag vet inte, men är det någonting jag inte förstår är det hur folk som inte känner mig, som inte har en aning om vem jag är eller hur jag ser på mig själv kan tycka att jag faller offer för ideal för att jag rakar benen?

Jag började göra det när jag cyklade. Tävlingscyklister rakar benen. Så är det med det. Om sanningen ska fram tyckte jag nästan att det var skämmigare att raka benen än att låta bli.
Sen fortsatte jag av gammal vana. Stubb är alldeles för irriterande för att orka vänta tills det slutar vara stubb.
Upptäckte även att hårt sittande pjäxor var betydligt snällare mot smalbenen om det inte fanns hårstrån och i förlängningen hårsäckar att rycka i och irritera.
Nu tänkte jag odla ut det i ren nyfikenhet eftersom att skidsäsongen ändå är långt borta, men det gick ju sådär. Egentligen borde jag sparat en pytteliten fläck någonstans men det tänkte jag inte på. Får ta det en annan gång.

Grejen är att det enda hår jag bryr mig om är mitt eget. Jag ger blanka fan i om någon annan väljer att behålla eller ta bort, precis som jag ger blanka fan i om någon har dreads, tuppkam eller krullpermanent. Eller för all del vanligt halvplatt, mörkblont, lagomhår, som jag. Skitsamma var på kroppen det sitter, det är bara hår.

Det enda som gör mig förbannad är folk som tror att jag inte står upp för mina rättigheter och att jag är förtryckt för att jag väljer att raka benen.

Ursäkta att jag stör din kvinnokamp, det kliar.