Jag har aldrig varit med om ett teveprogram som är så oförmöget att komma ihåg sina karaktärers personlighetsutveckling, så fullt av klyschor och samtidigt så politiskt inkorrekt att det inte går att skratta åt.
Men samtidigt.
Jag kan inte inte gilla det.
Kom igen, det är puttinuttigt och musikal och sjunga-med-musik och ja..
Samtidigt fullkomligt hjärtekrossande och börjar man analysera de sociopolitiska undertonerna i det.. ja, då har man att göra.
Och det är väl därför jag inte kan släppa det. För jag gillar den fluffiga, glansiga ytan, och stunderna när Glee är mer öppensinnat än något annat program som sänds på primetime i USA. Och jag älskar att det finns tusentals människor på internet som inte nöjer sig med fluffet utan analyserar och kritiserar och väger minoriteter mot varandra och kräver ännu mer rättvisa.
Det är svårt att förklara för en som inte är insatt, men hur en så tillsynes harmlös och dåligt skriven komediserie kan väcka så mycket känslor, det är faktiskt ganska skumt. Och det är precis det som är så fantastiskt med Glee.
Och när de träffar rätt med musiken, då är det rakt upp i krysset, hole-in-one, inga bom.
Suck.. jag och mitt nördande.
1 kommentar:
Hear hear! Jag förstår PRECIS vad du menar. Skönt att inte vara ensam.
Skicka en kommentar