Diffust som fan, och helt utan kontrollerbar hastighet.
Poff, sa det, och så var det sommarlov.
Efter att ha klarat av den obligatoriska berlinförkylningen och en vecka instängd i bunkern för redigering har det bara varit sommar, på det där sättet som försommaren är ibland.
Ni vet, bohuslänska klippor, flädersaft, akustisk gitarr, rulla nerför en kulle tills allting blir vingligt och okontrollerbart. Ta med sig lunchen ut på balkongen med utsikt över skärgård och vindkraftverk.
Solnedgångar, basket på en plan utan linjer, minst en Piggelin om dagen, pollendamm i hela rummet eftersom det är olidligt att inte sova med fönstret öppet.
Sommar, fast med lite skola inklämt här och var, nästan för syns skull. Dagarna har blivit så långa att tiden som spenderats inne i de gula trähusen känts jättekort. Jättesnabb.
Rusa hem på helgerna för att spendera ytterligare en tid i köket på Laxbutiken. Sjunde sommaren. Apropå att tiden går, alltså. Helt sjukt.
Det finns mycket att minnas.
Den blomstertid kommer, igen och igen.
Solsken > internet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar