Jag tappade bort mitt internatkort för ett tag sedan. Det var lite trist, mest för att kökspersonalen envist vägrade släppa in mig utan reservkort, men också för att jag verkligen gillade det gamla.
Bilden på det gamla kortet är nämligen tagen i Fornet, i januari 2009, en alldeles eminent puderdag.
Och jag gillar den bilden väldigt mycket.
Jag har två dagar gammal mascara runt ögonen. Jag är 50% vinterblek och 50% på väg att få goggelbränna på riktigt. Jag är fyra år yngre än vad jag är nu och har typ en femtedel så långt hår. Jag har ätit gröt med äppelbitar i till frukost och sedan satt mig på en skramlig skidbuss med imma på alla sidor av rutorna. Jag står och väntar på en kabinlift som ska lyfta mig högt över snödränkt, brant lärkskog.
Det snöar.
Vad finns det inte att gilla, liksom?
På mitt nya kort ser jag arg ut, och bilden är lite pixlig för den är tagen med mobilkameran i dåligt ljus. En måndag i november, i Ljungskile.
Jag har ingen känslomässig relation till den, mer än att jahaja, jag måste fixa ett nytt matkort.
Så även om det känns lite meningslöst och sådär så är jag ganska glad att jag återfann mitt gamla matkort.
Jag trodde att jag hade råkat slänga det men nej – det låt i iPodfickan i min jättestora Armadatröja.
Känns passande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar