Dumburken

Äugh.

Håller på att stålsätta mig inför den sista timmen av den magnifika gråtfesten som Torka Aldrig Tårar har blivit. Jag kommer sakna den miniserien, den prickar mer rätt än det mesta. Visserligen vacklar den i gränslandet kring övertydligt då och då, men trampar aldrig över. Bara på gränsen bland alla symboler.

Åh, public service jag älskar dig så. Ettan har verkligen fattat att vad måndagarna verkligen behöver är en timme och fyrtiofem minuter ohämmad kvalitetsteve. Hjärnan är positivt överbelastad när Homeland är slut vid kvart i elva. Så himla fint.

Ärligt talat skulle jag kunna överleva utan teve alla andra dagar, om internet var bra nog att kunna streama Aktuellt och Sportnytt.